Aftonbladet – 3 januari 1856, sida 2

vm —— LL ——— ——— ——— ———L mycket har jag kanske ännu icke omtala.Vanan att se en mängd godt och ondt omt kring sig förhärdar slutligen en sjelf och följaktligen tror man att icke heller någon annan kan vara intresserad af att höra mera dylikt. Hr Malm höll sitt löfte, och är det efter honom, klockaren i Danderyd, jag har de Berättelser, hvilka nu, ehuru icke just i den ordning han följde, meddelas den läsande all mänheten. Oftast var jag ensam åhörare. F. d. häradsskrifvaren och länsmannen med fru öfvergåfvo oss så snart det blott blef fråga om verkliga händelser. I stället lånade de alla mina röfvareromaner för att på egen hand studera dem. De der kunna vara mig till särskilt nyttan, förklarade länsmannen, i det han lade sina breda händer på den väldiga bokknippan,de skola komma mig satan så väl till pass, vis å vis de inpiskade kanaljer jag har med att göra. Jag skall, hjerta i min talg, icke låta Mura mig så lätt som sbirrerna, de dumma oxarne. Äfven fru Malm rymde fältet, oaktadt allt hvad hon haft att anmärka mot den seglifvade slavoniern och de öfriga orimligheterna. Men sagan, barndomens nöje, roar ju äfven gammalt folk och just för det underbaras och orimligas skull, just för dess uppenbara olik ä het med händelserna i det hvardagliga lifvets (Forts. följer.) ————————— — Hvad gifter sig folk med! frågar en amerikansk tidning. Mången yngling gifter sig med de små groparna på kinderna, mången med öronen, en och annan gång kommer turen till munnen, sällan till hakan. Helt nyligen förälskade sig en ung man ända upp öfver öronen i lockar å la Eug6nie, som också ganska riktigt fängslade honom under det äkta oket. Det ungaifolket äkta på detta! sätt, i stället för det äkta hela, blott glitter och bråktal, och förvånas efter bröllopet att de, ehuru gifta, ej ha någon hustru. Den som vill ha en hustru måste gifta sig med qvinnan, ech ej med hennes öron, mun och haka.