Aftonbladet – 3 januari 1856, sida 2

RTR NER ts ripa t Raj ovane ir RET modligen derföre att det sednare ordet låg honom mera i tankarne än det förra, hvilket skriffel lyckligtvis ändrades vid renskrifninen. Emellertid förflöto sommaraftnarne under våra vittra sammanträden än uti en berså i klockarens trädgård och än, i fall väderleken var svår, under hans låga men trefliga tak. En afton när jag för sällskapet uppläste ett kapitel ur den store Mazarino, rörande det tillfället då den mystiske slavoniern dödades och begrofs för tredje gången, kunde klockarens hustru icke underlåta att skaka på hufvudet. Förmodligen tyckte hon och det med skäl att det kunde vara nog med att dö och begrafvas två gånger. Men allt det der är väl ändå bara ett påhitt, anmärkte hon, idel galenskaper, som ingen menniska med sundt förnuft kan tro pån. Jojo, nog är det bra bastant tilltagetn, medgaf klockaren. Jag såg något förvånad .på hr Malm. Han, klockaren, borde väl icke hafva något emot om en menniska doge och begrofves tio gåner! Ock så är det väl med allt som står i de der förskräckliga böckerna, fortfor hans hustru, utan att gifva akt på den bedröfliga min ag gjorde öfver att på ett så obehagligt sätt blifva afbruten just som jag deklamerade som varmast. Icke låter det mycket sannfärdigt, menade klockaren, men icke vill jag derföre påstå att allt är osannolikt. På det lilla område, inom hvilket jag haft min obetydliga verkningskrets, har jag likväl erfarit och bevittnat rätt mycket, som, om jag förut läst det i en roman, jag säkerligen då hade tagit för bara dikt. Men så berätta oss då något! utropade jag, glad öfver att den förträflige mannen låtit mina många föreläsningar åtminstone någon rättvisa vederfaras. — — Åhja, hvarföre skulle jag icke det kunna göran, svarade han; åtskilligt är väl redan bekart för min hustru och mina barn, men