Aftonbladet – 3 januari 1856, sida 1

BERÄTTELSER. EFTER ELOCKAREN I DANDERYD I). AF AUGUST BLANOCHE. INLEDNING. Den liggande var klädd i svarta pantalonger och dito vanlig prestkaftan. Jag studsade, ty denne, den fjerde, kunde icke vara någon annan än ordinarie kyrkoherden i Danderyd. Visserligen hade jag förut hört att dåvarande kyrkoherden för sin begifvenhet på starka drycker var förbjuden att utöfva sitt embete, hvilket i hans ställe sköttes af en vicepastor; men att göra hans bekantskap på ett sådant sätt hade jag väl aldrig kunnat ana, och aldrig glömmer Jag det vidriga intryck denna syn gjorde på mig. l Dock fick jag ingen tid till vidare reflexioner, emedan scenen beträddes af en ny person, som snart tog hela min uppmärksamhet i anspråk. ; Det var en nittonå tjugoårig flicka i ljusgrön. bomullsklädning. Hon hölli handen sin hvita fina halmhatt med sidenband af samma fifg som klädningen. Hon var lång, smärt och hade det vackraste ansigte, ehuru harmens och sorgens skuggor då som vildast kämpade midt bland liljorna och rosorna på hennes kinder. En sexton års yngling står för nära barndomen för att rätt kunna uppskatta den yttre skönheten. I vår barndom tycka vi att hvar och. en är vacker som visar oss ömhet och välvilja. Derföre finner ett barn sin mor alltid vara den skönaste på jörden. Jag kommer ganska väl ihåg, att jag, såsom barn, uäfven böll mycket åf en gumma, söm en och annan gång gick hem och sålde smörbakelfa AA RR Non I