Aftonbladet – 3 januari 1856, sida 1

ser. Jag visste nog att hon fick väl betaldt för sin vara, men hon var i alla fall anledning till ny glädje så ofta hon visade sig: Hennes mer än sextioåriga ansigte var då i mitt tycke ett af de vackraste man kunde se. Anspråken ökas naturligtvis ju äldre man blir, ochmin själ man sedan nöjes med bara smörbakelser. z Flickan i gröna bomullsklädningen slängde hatten långt ifrån sig, knuffade undan de tre militärerna och kastade sig ned öfver den orörlige, sanslöse mannens Arme, årme, olycklige fader! hörde jag henne yttra under det jag såg hur hon me sina händer öfverfor den fallnes panna och tinnihgar, i det hon förgäfves ropade i hans öra: Se på mig, pappa, det är ju jag, ingen annan än jag, din Anna som är hos dig, din lilla Anna som du så mycket håller afl Efter flera fruktlösa försök att bringa sin fader till sans, sprang hon 4L och rusade fram till dryckesbordet, vid hvilket de tre supbröderna återtagit sina platser, nu som: bäst sysselsatte med återstoden uti bålen. Sedan hon en stund. under tystnad, men med venstra handen hårdt tryckt mot hjerfat och. den högra armen hotande framsträckt,! betraktat de tre med sina stora, blixt på blixt skjutande ögon, utbröt hon i följande ord, hvilka bordtljuda i deras öron som om domsens. engel talat: i Ji kallen eder förkrigare, för officerare . . j ljugent. .. Den ringaste soldat hånar icke. sin: slagne fiende .s . men j hånen honom som: nyss satt förtroligt vid eder sida... Honom, som i kallen för eder vän, skymfen:j, sedan; ) först berusat honom och-gjort honom glömsk af sitt värde såsom menniska och prestl... Och likväl vissten j hur olycklig han varit, : likväl vissten j, att i morgon hela socken. skall veta, att deras kyrkoherde i dag släpats sbm ett djur i sanden på Sjöbergs gård! ..) Om eder, det ondas upphof, skall ingen, ingen tala, men på honom, offret derför, skola alla åtlöjets och föraktets pilar falla!... Fy!: