Aftonbladet – 2 januari 1856, sida 2

IEEE SN UNRSAE SENENSt AK NrISTEÄESANNEETERES ändtligen upp sina ögon till mig; jag skulle tro jag, att det är ganska roligt för ålderman att få träffa slägtingar som han inte sett på många Herrans år Jag teg. Hvad skulle jag också svara? Jag kunde väl icke heller förbanna den hederlige åldermannen för det han icke uppskjutit sin resa till dess jag fått frukost på Westervik. År herrn från Stockholm? frågade nu qvinnan i sin ordning. Ja, men för denna sommar vistas jag på Nora, blef naturligtvis mitt svar. Kanske det är herrn som är Grönlundskans informator? fortfor hon med den försmädligaste min. Ja, eller rättare sagdt hennes sons, förklarade jag. Det är nu ett lefvande spettakel! utropade hon, i det hon for med rifjernet öfver den stackars aborren, så att fjällen röko omkring henne; informator för den der uppnäsiga pojken! ... men det förstås, det ska så vara, det förstås .... när man har råd att gå i hvit sidenhatt med nackaröda band uti, så ska man naturligtvis också lägga sig till informator, det förstås... gentilt ska det vara, sa Djurholms Lena, sydde hålsöm på kökshanddukarna; ... ha, ha, hal Jag fann nu att det måtte vara åldermannens hushållerska jag hade framför mig, ty jag hade ofta hört fru Grönlund tala om en sådan och det ungefär i lika artiga ordalag. Fru Grönlund stod naturligtvis i ett spöndt förhållande till hela det täcka könet inom Danderydss-skeppslag. Hushållerskan fortfor emellertid att hånskratta öfvermåttan, i det hon lutade sig bakut och slog omkring sig med armarne, liksom vore hon i fullt handgemäng med sin motstånderska på Nora. Hon såg för kostlig ut, och, ehuru jag, lik