g tillväga, tyckte jag, srönlund, att fan tagit icke gerna en lärare och ändå trodde hr hans kortlek. Förtviflad öfver så mycken antipati mot de heliga dogmerna, vände jag mig ånyo till fru Grönlund. Det är mig rakt omöjligt att lära Reinhold katekesen, förklarade jag nästan med tårar i ögonen. Men hvarföre skulle -då herrn åtaga sig det? sporde hon med en knyck på nacken. Jag blef flat, ty jag kunde naturligtvis icke säga koarrendatorskan midt upp i synen, att det egentligen var för att ligga i gröngräset och dricka oskummad mjölk som jag kommit hennes ladugård så nära. Jag var nästan beredd på att taga min rensel på ryggen och begifva mig till Stockholm, då en lycklig händelse besparade mig detta obehag. Reinhold fick nemligen messlingen. Han och jag hade således något att skylla på, i fall det icke lyckades oss att uppfylla den öbevekliga odreis alla anspråk. Jag kände mig nu fri för någon tid och ville begagna mig af min frihet. Jag hade ännt icke t prånnarne, oak någrå Nora och dervid bedt mig glömma bort sig, ord som man vid min dåvarande ålder alltid tager för kontant. En rik sotareålderman från Stockholm egde då Westervik, get vid Edsvikens täcka strand och en fjerndels mil från Nora. Längre bort vid samma strand ligger det vackra Sjöberg, vid den tiden bebodt af en arrendator. Jag beslöt äta frukost på Westervik och middag på Sjöberg, hvarefter jag skulle taga hemvägen förbi Danderyds a der jag alltför väl kunde spisa qvällsvard, innan jag fortsatte den långa omvägen hem till Nora. La