man skulle finna den bästa metmasken och var särdeles hemma i konsten att lägga:ut näten för rudorna i Nora damm, äfvensom att på lämpliga tider vittja dem; men för katekesen var han otillgänglig; icke ens den lilla ville han nappa på; han lipade redan vid första hufvudstycket, han stormtjöt vid blotta tanken på de öfriga fyra. Jag kunde icke använda de kända kraftmedlen: lugg och näsnypning, ty jag hade ännu icke fyllt 16 år och kom följaktligen ganska väl ihog hur framlidne erkebiskop Lindbloms långa och krångliga tortyrinstrument hade pressat min egen barndom. Dessutom hade jag aldrig funnit att stryk varit något tjenligt medel till förljufvande af de ofta rätt långa och tråkiga skolstunderna. Jag försökte derföre mildare medel. Så förstörde jag t. ex. en splitter ny, herr Grönlund tillhörig kortlek, för att deraf skapa en ny verld af blommor och djur, stjernor och englar med all-annan herrlighet; och, i det jag för den nye Adam öppnade detta paradis, icke blott icke förbjöd honom, utan tvärtom tillät, ja bad och besvor honom att äta af det kunskapens träd, som under form och namn af katekes jag uppställt midt i det nya eden. Den nye Adam mönstrade med glädjestrålande ögon det underbart sköna som utbredde sig framför honom; men; knappt fick ban sigte på det kunskapens träd, hvarpå han serskildt var bjuden, förrän hån med ett gallskri störtade på dörren, den otacksamme, och för svann, utan att jag på flera timmar kunde återfinna honom. Hade den förste och störste skaparen, i stället för att förbjuda, tillåtit och särskildt bedt våra stamföräldrar att äta af det stora kunskapens träd, hvem vet, kanhända det orördt fått stå qvar till verldenes ända. På ett gudomligare sätt kunde emellertid