— Hr kammarherren m. m. Oscar Magnus Björnstjerna har nu hedrat oss med afgifvande af den begärda förklaringen rörande general Canroberts af honom åberopade yttrande om pressens missbruk, och torde denna förklaring med icke ringa intresse motses af den läsande allmänheten. Dess lydelse är ordagrannt följande: I Aftonbladet för d. 27 dennes läses en uppmaning till undertecknad att afgifva en öppen och otvetydlg förklaring, sanit närmare specificera det frejdade sändebudets (general Canrobert) förkastelse öfver syenska pressen. Då samma uppmaning blifvit redan i nästföljande nummer förnyad, och denna gång äfven i: en stor del af landsortspressens namn, vill jag ej vägra att gå en så allmänt uttryckt önskan till mötes, ehuru en förklaring-kunde anses mindre nödvändig sedan åtminstone en tidning visat sig förstå svenska språket och bjudit till att upplysa Aftonbla-det och dem, hvars talan det förer, i denna, för tidningsredaktioner, ganska nyttiga kunskapsgren. Den högtidligt begärda mförklaringen ligger så nära till hands att den, med en smula eftertanke och kännedom af ordens betydelse, torde af hvem som heldst kunna återfinnas just i de tvenne rader, eller rättare tvenne ord, hvilka varit tillräckliga att uppvända tidningens hela vrede. De lyda som följer, afskrifna efter Aftonbladet: Blott en sak har jag hört generalen öppet klandra i Sverge, neml.: pressens missbruks. — Af detta drager bladet följande slutsatser, nemligen att general Canrobert var missbelåten med svenska pressen, vuttalande sin förkastelsedoms och bröt stafvens öfver den m. m. d. Om Aftonbladet. vill. taga hela dess skarpsynthet till hjelp, torde det finna, att alla dessa beskyllningar äro hjernspöken, fostrade inom dess egen fatabur, men på intet vis af mig uppväckta. Längt ifrån att utsprida något dylikt, skulle jag anse sådana påståenden vara både orimliga och löjliga, enär det för en främling, obekant med svenska språket och sysselsatt med helt andra och vigtigare föremål än våra tidningar, vore omöjligt att bilda sig ett omdöme öfver dessas förtjenster, efter några dagars eller veckors uppehåll i landet. För att underlätta tidningens möda vid utredandet af meningen i de båda orden pressens missbruk, hvilka förorsakat den en så obehaglig sinnesstämning på sjelfva julaftonen, vill jag påpeka att missbruket af en sak är något helt annat, och ofta motsatsen till saken sjelf; att äfven det aldra förträffligaste kan missbrukas, således till och med pressen; att man ofta mest beklagar missbruken af sådant hvarpå man sätter högsta värdet; att således de ifrigaste anhängarne af tryckfriheten borde mest beklaga dess missbruk, hvarigenom den obestridligen måste förlora i värde, samt slutligen, att några citationer ur tidningsartiklar kunna gifva ett begrepp om pressens missbruk, men ej om pressen i allmänhet inom ett land. Det anförda torde vara tillräckligt öfvertygande, sfven för de dunklaste förståndsgåfvor, att i de ofta upprepade orden ej innefattas något klander mot den del af svenska pressen, som skattar förstånd och heder högre än smädelsen, som finner större behag i att upplysa än att såra. Hvad Aftonbladet särskildt angår, har man väl någon gång tratt sig spåra, äfven hos det, ett visst öfverseende med vissa af tidningslitteraturens snedsprång ); men ett så öppet uppträdande till försvar ) Se t. ex. den sammansättning af idel misstag kallad: Några ord i anledning af det sista medaljpregnetn, som erhållit rum, närmast intill den, äfven på ett misstag grundade uppsatts jag ofvan sökt besvara. Författaren af nämde artikel hade kunnat bespara sin vrede, och undgått att blotta sin okunnighet, om han användt en fjerdedel af den för dess sammanskrifvande behöfliga tid för att söka upplysning i sak. Han skulle då hafva funnit, att just de män, hvilka af honom uppgifvits såsom förbigångne vid medaljutdelningen (generalerne Bror Cederström och Edenhjelm) varit bland de första till hvilka den blifvit lemnad, äfvensom att, icke allenast dylika medaljutdelningar blifvit ifrågsattan, utan äfven verkställda inom andra länder, t. ex. i England, der en sådan egde rum år 1851 bland qvarlefvande deltagare i krig, hvilka förts i början af detta århundrade. Att dylika hedersbecken icke äro så utan värde, som Aftonbladets. insändare menar, bevisas genom de i engelska. pressen under flere deeennier ofta återkom