beskrifning. -Explieera ett stycke ur en li h I tinsk författare, som de fleste aldrig mer Ii I.)sa en rad uti, skrifva ett latinskt tema; so nåde aldrig behöfva i hela sin lifstid, kunn . upprepa en proposition ur 6 böcker iden al deles opraktiska Euklides, slutligen upprep några utanlexor i hvar och en at de specia .J vetenskaper som tillhöra den bana, hvarti T ynglingen ämnar sig; se der ändamålet fö hans akademiska vistelse under flera år. Vil man hårdnackadt fullfölja 1820 års skolorga nisation, skola vi snart sakna embetsmän alla grenar af statsförvaltningen. De följande kapitlen: eländet bredvid ly xen, missförhållandet i arbetsfördelning, drif Iten till arbete, m. fl., men isynnerhet de fjortonde, om dem som vilja, men icke f Jarbetan, hvarvid äfven. särskilt qvinnans ute slutande från allt sjelfständigt arbete, äfven som skråväsendet med mästarhand teckna efter naturen i sin vederstyggliga abderitism skola med synnerligt nöje läsas af hvarje tän kande medborgare och säkerligen icke bli u tan frukt. Den varma och populära fram ställningen af dessa djupt ingripande ämner föranleder oss att med stort intresse motse be. handlingen af den dermed beslägtade frågar om fabrikssystemet och tullväsendet, hvilker utlofvas i nästa häfte; och hoppas vi der återfinna hos förf. samma oförblomerade fram. ställning och mod och förmåga att nämna sakerna vid deras rätta namn, som gör denna bok så angenäm, äfven der man kunde önska en sorgfälligare utarbetning. Den slutliga lösning af nämnde vigtiga fråga, som synes vara nästa riksdag förbehållen, skall säkerligen mana förf. att vid dess behandling söka öfverträffa sig sje!f. 2 Några råd om Kolskogens återväxt. Stockholm 1855. Pris 8 sk. bko. Denna lilla skrift har till afsigt att påpeka den minst kostsamma och likväl mest till ändamäålet ledande metod, att göra de svenska skogsmarkerna, efter deras periodiska skattande för vedoch kolbehofven för våra bergverk, bruk och inrättningar — ånyo hastigt skogbärande. Författaren uppträder mot den mening, som hittills temligen allmänt gjort sig gällande hvilken fördömer svedjande och rågsådd på de affällda skogstegarne, och hvilken anser att detta förfarande är orsaken till våra barrskogars aftynandeoch till deras långsamma återväxt, och till deras mångenstädes totala utrotande för all framtid. Han styrker med icitater utur vetenskapliga arbeten af män af facket, samt med egna rön och iakttagelser — att icke svedjandet i och för sig sjelft förstör Jordens bärighetsförmåga — men att ett oriktigt och vårdslöst bränningssätt, afverkande af för stora sammanhängande skogsvidder, utan lemnande af fröträd eller mellanliggande skogsparker, som kunnat beskydda och befröa marken, samt slutligen instängande :af kreatur på de kringhägnade fallen, hvarigenom de blifvit beteshagar och löfskogsbärånde, i stället att utläggas till skogen — äro orsakerna till de dåliga resultater, som här och der-i afseende på återväxten af kolskog å svedda skogsmarker — företett sig. Han tillråder derföre, jemte ett bättre förfarande härutinnan, såning af skogsfrö tillsammans med rågen, och öfvertygar, att, med dessa iakttaganden, den svedda skogsmarken uti hastig återväxt af tät och växtlig skog skall lemna intet öfrigt att önska, vch vara vida bärigare än sådan mark, der svedjning ioke blifvit verkställd. Författaren tillegnar sina råd åt den nyligen sammanträdda komiten för skogshushållningsfrågan, och framhåller sin tanka att de väntade lagreformerna i denna vigtiga näringsgren böra blifva så litet som möjligt inträngande i den enskildes hushållning, och önskar att åtminstone icke irriga åsigter om bär sta sättet att bringa affälld skogsmark till återväxt måtte föranleda ovisa och overkställbara lagstadganden, som skola motverka det afsedda ändamålet. Boken synesi öfrigt, synnerligen för herrar bruksoch skogsegare, erbjuda åtskilliga saker af stort intresse för deras industri, och att skogskomiten icke förbisett densamma kan man taga för gifvet. Ögonblicket af S. Kierkegaard. 9 häften 1855. Maj—September. Öfversättning från andra danska upplagan. (Slut från lördagsbl.) Sina tankar om den presterliga ståndsprincipen uttalar han i den artikel, som har till öfverskrift: Vakter eder för dem som gerna gå i sida kläder ! Vakter eder för dem som gå i sida kläder. Det behöfs ej att säga, att Kristi mening med dessa jord ej kan vara att vilja kritisera deras drägt; nej, det är visserligen ej en anmärkning om kläderna, ej detta Kristus har något emot, att de äro långa. Om ståndsdrägten för prester varit korta kläder, så skulle Kristus ha sagt: vakter eder för dem i korta kläder. Det är ståndet, han (ty han förstår något helt! annat med det att: vara lärare) vill träffa, beteck-: nande det med dess särskilda drågt, Alltså, i sig sjelf är det alldeles likgiltigt, om. ståndsdrägten är sida eller korta kläder. Det som deremot är det afgörande, är: så snart läraren får ornat,, särskild drägt, ståndsuniform, så har du officiel gudsdyrkan — och det är den Kristus ej vill ha. Då nu engång sida kläder blifvit ståndsdrägten för prester, kan man ock vara säker på, att det ligger något deri, och jag menar, att man genom att. akta på hvad deri ligger, ytterst betecknande kan. uppfatta officiel kristendoms väsen eller oväsen. Sida kläder föra ovilkorligt tanken på att ha något. FÖL VNLA. Fö. JINGE EE TT SEE TE nr RE