önskade jag hade legat under bar himmel i stället. Slutlgen kom den efterlängtade morgonen; öfverenskommelsen var att vi skulle stiga upp med solen, hvilket ingen tycktes hafva någonting emot, allra helst som solstrålarne föllo skarpt vårt helt och hållet oskyddade fönster rakt ned öfyer de båda sängarne. Den irländska flickan hade på sin frus tillsägelse redan vid första skymt af dagningen tagit upp det spritt nakna lilla barnet och höll nu på att tvätta det ute i gången, medan hon sökte stilla dess gråt genom att med full hals sjunga: Gröna voro fälten der fader min bodde; Och fast vårt torp var litet, vi trifdes der godt. Vi fingo gå i ordning med frågorna och turvis .eni sender göra vår toilette; ett arbete som dock ej blef rätt ordentligt fullgjordt, emedan det var mycket ondt om vatten ochvi ej hade mer än en spegel. : Frukosten var ungefär densamma som su-. pån, oberäknadt ett tillägg af mycket stora ostron, .som af en fiskare blifvit utbjudna. ! Som det--likväl ej var rätta årstiden och de hade en underlig smak, kunde jag ej förmå: mig att äta dem. Efter frukosten skulle badningsceremonicn. ega rum, och till detta ändamål begåfvo vi oss alla ned: till sjön, hvilken låg nära två mil från huset, medan en stor del af Cet mellanliggande landet var ett så kalladt saltkärr. Vi styrde ut oss i de baddrägter vi medfört; alla de mindre vagnarne färdiggjordes, och vi begåfvo oss af för att deltaga i ett nytt nöje. En smal och. vådlig jordbro förde oss till saltkärret, hvilket var en bo tenplös afgrund af kolsvart gyttja, betäckt med långt groft gräs) och uppsändande olidliga dunster samt svärmande af muskiter, som höjde sig i moln och slogo ned i myriader på pss. Saltkärret förklarades enhälligt vara mindre angenämt. Det! var dock någon ersättning att betrakta de stora; gula blömmorna, som yorp spridda öfver hela