LITTERATUR. Försök till en statsekonomisk statistik öfver Sverge af C. A. Agardh. Andra delens andra häfte. Den snillrike författaren till detta verk har ofta framställt den klagan, att han så sällan blifvit bevärdigad med fullständigare granskningar af de mångartade litterära alster han utgifvit. Vi skynda att förklara, att vår afsigt här icke heller är att ingå i ett så gigantiskt företag, som nämde anspråk innebär; ty hans skrifter äro mestadels af den beskaffenhet, att, med alla deras förtjenster så väl. till innebåll som i stilistiskt hänseende, en recensent af vanlig kaliber måste sakna mod och insigter att följa författaren genom alla naturens, historiens och andens områden, — ty så vidsträckt är ofta ramen för hans pennas flykt. Och då härtill komma djerfva och nya åsigter och påståenden, understödda! af lärdom, genialitet och en ofta hänförande framställning, :skulle det fordras folianter för den som ville grundligt och samvetsgrannt motivera sina omdömen öfver allt detta. Denna anmärkning gäller kanske just företrädesvis den statsekonomiska statistiken. Vi inskränka oss derföre till att för allmänheten i största korthet redogöra för det nu utkonina häftet, som förtjenar all uppmärksamhet för de der i flera vigtiga frågor ådagalagda upphöjda ädla, ungdomliga och frisinnade åsig-. ter, ganska sällsporda att finna hos en svensk prelat, och dertill en gråhårsman, som i dessa dagar lärer ingå i sitt 72:dra år. Efter en inledning om detmenskliga eländet ingår förf. i en kort skildring af eländet i Sverge, hvari man finner den föga hugnande uppgift, att under detfolkmängden ären 1840—50 ökats med 9,8 procent, har fattighjonens antal ökats med 31,4. Mot 44 män äro 79 qvinnor fattighjon. Men utom sådana finnas de. tysta fattiga,, som okända kämpa med nöden på egen hand. Äfven dessa äro otvifvelaktikt talrikast bland qvinnokönet. De grymma samhällsförhållanden, som i Sverge ästadkomma detta elände, har förf. förut med eldsdrag tecknat, och vi äro tacksamma för att han ånyo framhållit denna skuggsida. Mannen. kan, när han lider nöd, företaga sig ett annat yrke eller vandra ut och söka arbete. Så icke med qvinnan. Sverges i detta afseende barbariska lagar ha förklarat qvinnan omyndig och derigenom betagit henne rättighet att försörja sig genom annat än att underkasta sig andras välde. Qvinnan är i Sverge född endast till att tjena; och då af hvarjehanda orsaker, hvilka kunna vara hundradetals, hon ej finner antaglig tjenst, måste hon förgås eller söka sitt uppehälle genom förnedrande medel. Under är 18 sista åren har de häktade männens antal ökats med knappa 50 procent, under det qvinnornas fördubblats. Vidare afhandlas det personliga slafveriet. det jordfasta slafveriet eller lifegenskapen; medeltidens elände (hvarvid äfven religionsförföljelserna i sin kyrkliga grymhet beröras), stattorparsystemet, det finare slafveriet, hvarunder hänföras penningböters förvandling, fängelse för gäld, cession, samt — civila embetsmannabanan. Om det skoloch universitetstvång med åtföljande skuldsättning, som föregår. denna, lemnar författaren en mörk EROSION DES ATEN