— Kalifornien som hem. Uti en i Kalifornien på tyska utkommande tidning finner man följande karakteristiska betraktelse: För den som vid timman för en ångbåts afgång begifver sig ned till hamnen för att betrakta det hvinunel som förorsa kas af så många resandes affärd, och tillika mönstra dem sjelfve, medan de, afundade af alla, stå på fördäcket för att sista gången öfverskåda vår stad — för honom måste det blifva klart, att det är något väsentligt som fattas detta de underjordiska skatternas land. Guldgräfvaren, som varit nog lycklig ait efter årslångt arbete hafva bopskrapat åt sig en arspråkslös förmögenhet, äfvensom den hvilken, förföljd af en oblid stjerna, i det drömda guldets och rikedomens land endast funnit chimerer; köpmannen, hvars spekulationer blifvit krönta med gyll tater, och den, som efter flerfdldiga miss! räkningar skuddar stoftet af sina fötter för att under eit blidare luftstreck på nytt sätta sitt affärssnille på prof; fadern, bvars återvändande skänker hans familj en länge saknad glädje, äfvensom ungkarlen, hvilken här i Kalifornien för evigt tagit farväl af sina poetiska drömmar — alla lemna de med lika inre tillfredsställelse vår strand. Det är blott få som se ångaren afgå utan att fattas af on viss oförklarlig trängtan efter det vida fjerran. Man sänder en sista blick till Golden Gate, bakom hvilken skeppet försvinner, och återvänder sedan till affärstifrets döfvande buller, efter att hafva kommit till insigt deraf, att man i Kalifornien med alla dess skatter dock saknar ett — ett hem. Se här lösningen af gåtan hvarföre man hos de tusenden som lemna San Fransisco icke ser en enda tår.