-Å der mycket ändamålsenliga — och den officiella kri stendomen har utomordentligt mycket att dölja, t den är från början till slut en osanning, som derfö bäst skyles -— i sida kläder. Män i fruntimmerskläder är ju något tvetydig! I Man kunde frestas att säga, att det strider mot po lisordningen, som förbjuder manfolk att gå i qvinngo kläder och omvändt. Men i hvarje fall, det är någo tvetydigt — och tvetydighet är just det mest beteck nande uttryck för hvad officiel kristendom är, beteck nande. .den förändring, som i tidernas lopp föregåt med kristendomen, att den från att vara hvad de; är i nya testamentet: enfald, det entydiga, är — förmodligen genom hjelp af perfektibiliteten ! — blef ven något mera: det tvetydiga. Det presterliga befordringssättet och det der med förknippade sökandet skildras bitter träffande i en slags novell kallad Först Gud rike. Cand. theol. Ludvig From — han söker. Och nä man hör, att en teologisk, kandidat söker, behöf. ver man då ej någon liflig inbillningskraft för att förstå hvad det är han söker, naturligtvis Guds rike som man ju skall söka först. Nej, det är det dock ej; det han söker är: ett kungligt lefvebröd som prest; och har det, som jag med några få drag skall ange, först skett ganska mycket, innan han nått så långt. Först har han gått i lärdomsskolan, från hvilken han sedan blifvit dimitterad. Derpå har han först tagit 2 examina och efter 4 års läsning först tagit embetsexamen. Han är: då alltså teologisk kandidat; och man skulle kanske tro att han, efter att först ha tillryggalagt allt dettx, ändtligen kan komma att verka för kristendomen. Nej, först må han gå ett halft år i seminariet, oce när det är slut, kan det ej bli tal om att kunna söka i de första 8 åren, hvilka alltså först må vara tillryggalagda. Och nu stå vi vid novellens början: de 8 åren ha förlupit, han söker. : Hans lif, som hittills ej kan sägas haft något förhållande till det ovilkorliga, antar plötsligt ett sådant förhållande: han söker ovilkorligt allt; skrifver det ena arket stämpladt papper fullt efter det andra löper från Herodes till Pilatus; rekommenderar sig både hos ministern och hos portvaktaren, kortligen han är alldeles i ett ovilkorligts tjenst. Ja, en af hans bekanta, som i de sista par åren ej sett honom, tror sig till sin förvåning -ha upptäckt, att han blifvit mindre, hvilket kanske låter sig förklara af att det gått honom som Miönchhausens hund, hvilken var en vindthund, men genom det myckna springandet blef ett gräfsvin. Så förgå 3 år. Vår teologiska kandidat behöfver verkligen hvila, att efter en så oerhördt ansträngd verksamhet få ledighet eller komma till ro i ett embete och plägas litet af sin tillkommande hustru — ty han har emellertid först blifvit förlofvad. Ändtligen — som Pernilla säger till Magdalena — slår hans förlossnings, timma, då han af öfvertygelsens hela kraft skall, af egen -erfarenhet, kunna vittna för menigheten, att i kristendomen är frälsning. och förlossning: han får ett embete. i Hvad sker? Genom att inhemta en ännu nbggrannare underrättelse än han hittills haft om sysslans inkomster, upptäcker han att dessa äro c:a 150 rdr mindre än han trott. Nu är 101 ute. Den olyckliga menniskan nästan förtviflar. Han har redan köpt stämpladt papper för att ingå med en ansökan till-ministeren, att det må tillåtas honom att betraktas som icke kallad — och för att så åter börja från början: då en af hans bekanta får honom att uppgifva detta. Det blir alltså dervid, han behåller sysslan. Han är ordinerad — och söndagen kommen, då han skall framställas för menigheten. Prosten, genom hvilket detta sker, är en mer än vanlig man, han har ej blott (hvad de flesta prester ha, och oftast i samma grad mer ju högre de komma upp i sangen) en öppen blick för den jordiska profiten, utan äfven en spekulativ blick på verldshistorien, något han ej behåller för sig sjelf, utan låter komma menigheten till bostefa Pet har, genialiskt, valt till text L de orden af apostefn Petrus: Se, vi ha öfvergifvitall ting och följt dig och förklarar nu menigheten, att just i tider som våra behöfvas sådana män till lärare och rekommenderar i sammanhang härmed denne unge man, om hvilken prosten vet, hur nära han hade trädt tillbaka för de 150 rdrs skull. Den unge mannen bestiger nu sjelf predikstolen — och dagens evangelium är (besynnerligt nog): Söker först efter Guds rike. Han håller sin predikan. En mycket god predikan,, säger biskopen, som sjelf var närvarande, en mycket god predikan; och det frambragte ordentligt effekt det hela partiet om först Guds rike, det sätt på hvilket han framförde detta Först., — Men synes då eders högärevördighet, att bär var den önskvärda öfverensstämmelsen mellan. talet och lifyet; på mig gjorde det nästan ett satiriskt intryck detta Först.. Hvilken orimlighet; han är ju kallad att förkunna läran, den sanna, oförfalskade läran on: att söka först Guds rike; och det gjorde han mycket bra.r t Om det intresse, som visas författarens sak, yttrar han sig med en viss humoristisk smärta på följande sätt: På ett sätt är detta intresse stort nog; hvad jag skrifver har spridning, i en mening nästan mer än jag önskar, om jag dock i en annan mening (naturigtvis utan att vilja bruka än det minsta, som på aflägsnaste sätt kunde likna politicis marktschrejares och slantfriare: bekanta konster) må vilja den största spridning. Man läser hvad jag skrifver, många läsa det med intresse, med stort intresse, det vet jag. Dock detta intresse är ej egentligen glädjande, snarare bedröfligt, ett sorgligt bevis mer för att kristendomen ej blott ej är till, utan att menniskorna i våra tider ej en gång äro, hvad jag ville kalla, i tillstånd af religion, utan främmande för, obekanta med det slags lidelse, som hvar religion må fordra, utan hvilken man öfverhufvud ej kan ha någon reigion, minst då kristendom. Låt mig till hvad jag vill säga nyttja en bild; jag prukar den i en mening högst onödigt, ty jag talar ) gerna om slikt; dock väljer och brukar jag den, med välberådt mod, ja, jag tror mig ej kunna försvara att låta bli att bruka den, ty sakens allvar ordrar, att det användes allt för att göra, eho som behöfrer det, rätt äcklig med sin tillvaro, rätt motbjudlig för sig sjelf. Der lefver en man, hvars hustru är honom otrosen; men han vet ej af det. Då är der en af hans vänner, som — ett tvetydigt vänskapsprof, skall kanske mången säga — Mppggaer honom derom. Mannen svarar: Net är med lefvande intresse jag hört dig tala, jag beundrar det skarpsinne, hvarmed du velat spåra en så försigtigt dold otro, om hvilken jag heller ingen aning haft.. Men att jag derför, då jag nu vet att det är så, skulle låta skilja mig från henne, MAL det ban far At hacka — få m År su NA må a Snr