NV NN nn skilde lätt den. kosa elden tagit genom d vidsträckta öppna platser, öfvertäckta af ko och aska, som ofta sträckte sig långt inå djupa skogen; samt af: återstoderna af svart halfbrända träd som stodo kringspridda blanc högar af kolade och afbrända grenar. Ei gång passerade vi äfven genom en trång, djuj al, som några år förut blifvit öfversvämmad a en liten ström, som föll ut i den närbelägnasjör Vattnet, som qvarstannat länge på bottnen a dälden innan det fullkomligt runnit tillbaka. hade : dödat alla träden, hvilka, beröfvade bark och löfverk, och med de nakna gre: narne slingrade om hvarandra, sågo ut som en armå af gigantiska skeletter. Vägen var nu ej stort annat än ett spå genom skogen, och buskarne, som möttes tvärs öfver vägen och stucko in i vagnen, helsade oss tidt och ofta med ett slag på hufvudet (till stort mehn för våra hattar) samt betäckte oss med hela skurar af Iöf och stjelkar då vi pinade. oss fram emellan dem. Allting omkring oss såg så vildt och ödsligt ut, att jag nästan kunde föreställt mig vara på tusen mils afstånd från civilisationens område. En gång stannade vi för att beta hästarne af det foder som medförts i den stora lastvagnen, hvarefter de vattnades vid en liten bäck och vi sjelfva togo några förfriskningar ar en af de medhafda korgarne. BDerpå fortsatte vi vår mödosamma väg, och allt dju-! pare blef sanden och allt ändlösare skogarne. Det melankoliska suckandet af dessa dystra räd, då deras höga grenar sakta vaggades af ch an af vinden, kan jag ej förlikna vid nå;ot annat Jjud jag någonsin hört. Hettan bade nu blifvit nästan outhärdhg; åra händer voro i ständig rörelse under det äfänga bemödandet att försvara oss mot de nusquitos som svärmade omkring i oräkneiga massor inne bland dessa mörka skogar; let lilla barnet började gråta fhvilket alldees icke förundrade mig), och vi upphörde : la så småningom att tala. l För att säga sanningen, så hade de tvenne i