gp SS befann sig i en alltför tidig utvecklingsperiod, för att smaken för läckerheter der ännu skulle gjort sig gällande, ehuru jag är öfvertygad att den nu, med den i Förenta Staterna vanliga hastigheten i tillväxt, är en stad såsom alla andra städer. Under måltiden voro vi föremål för den högsta nyfikenhet hos sju hvithåriga, brunhyade bainungar, hvilka hängde i de mest obeqväma atiityder öfver fönsterposterna, med hufvudena inne i rummet cch benen hängande utanför, på det att de i allsköns ro mätte kunna beskåda oss. En odygdig liten tjufpojke gled sakta och obemärkt ned, och fattade sin yngre bror med båda händer om fötterna, 1 det han slungade honom hals öfver hufvud genom fönstret in i rummet, och sprang sin väg, halft förskräckt och halft skrattande. Barnet skrek; hans syster Famy, som passade upp vid bordet, lyfte upp honom och tvättade en kula i hans panna med ättika från gurkfatet, medan modren lade bort sin söm, sprang ut och, efter att hafva afbrutit en tjock gren af ett nyss fäldt träd, begaf sig af inåt skogen för att söka reda på förbrytaren. Hon återvände likväl snart från sitt fruktlösa sökande och förklarade mycket andfådd, att så gerna kunde hon söka efter en nål i en höstack, som efter Joss då ban sprang till skogs, samt att hon var säker han ej skulle komma fram förr än far kom hem, hvilken, i stället att gifva honom ett bra kok stryk, bara eggade honom till vidare odygdn; hvarefter hon beklagade sig, att den stackars ille Madison då alltid var slagen till en lant. Bfter detta utbrott återtog värdinnan sitt bete och yttrade ej ett ord förr än då hon lörde att vi ämnade oss till Squan, då hon inderrättade oss att vi farit nio mils krok. Efter måltidens slut fortsatte i åter vår esa, och eftermiddagen förgick ungefär på amma sätt som förmiddagen, Mot aftonen nöttes vi af några uppfriskande vindflägtar, i et vi närmade oss kusten; slutligen kommo i ut ur skogen och fortsatte firden öfver et