utan äfven det allmänna ropet emot oss. Erfarenheten kom dock snart till stöd för de åsigter vi omfattat, och genom riksdagens enhälligt uttalade önskan fann regeringen sig ändtligen föranledd att upphäfva de inre spärrningarne. En ytterligare erfarenhet visade kort derefter skadan och gagnlösheten af de ännu qvarstående hindren mot de utrikes kommunikationerna ; då föllo äfven dessa, och vi hoppas nu för alltid vara befriade från en lagstiftning, som så länge ådragit oss utlandets medömkan och åtlöje samt tillfogat delar af vår egen befolkning namnlösa lidanden och betydliga ekonomiska förluster. Våra motståndare inom pressen hafva med stor ifver begagnat tillfället af den tillkännagifna förändringen inom bladets redaktion, för att söka göra troligt att vi ingenting ärligt menat med våra bemödanden, och att dermed ingenting blifvit uträttadt. De hafva för detta ändamål isynnerhet framhållit två frågor, nemligen den om inrättandet af en handelsaktiebank i hufvudstaden och om religionsfriheten. Det må här tillåtas oss att med några få ord vidröra dessa ämnen. Hvad den förra af dessa frågor angår, medgifva vi villigt att vi misslyckats så tillvida, att den bankinrättning, för hvars verkliggörande vi i mån af vår förmåga sökte verka, icke kom till stånd. Det är också möjligt att förslaget blef för tidigt väckt, liksom det är säkert att de grundsatser, på hvilka det var bygdt, då ännu icke hade allmänna meningen för sig. Det har alltid varit vår öfvertygelse att sådana stora företag, som gå ut på att uppsamla och fruktbargöra en mängd smärre spridda kapitaler, icke kunna hvila på den här ännu allmänt omfattade grundsatsen af solidarisk ansvarighet, och att hvarje sådan förening, som till arbetarnes och den mindre förmögenhetens fördel så att säga demokratiserar kapitalet och den derpå hvilande affärsföretagsamheten, måste söka en annan rättsgrund att stödja sig på. De som då arbetade 1 motsatt syftning åberopade sig hufvudsakligen på Englands exempel. Detta exempel har under tiden blifvit undanröjdt genom engelska parlamentets under innevarande år antagna lag om den begränsade ansvarigheten, i öfverensstämmelse med andra civiliserade länders banklagstiftning. Den grundsats vi förfäktade har således erhållit sin bekräftelse genom hvad annorstädes blifvit vedertaget, och om företaget att i Sverge grundlägga en sådan bankinrättning för den gången öfvergafs, är det sannolikt att den högst känbara saknaden för vår inhemska rörelse af en sådan inrättning skall föranleda förslagets återupptagande, om också under några i enskilda detaljer modifierade former. Likaledes är det sannt, att våra bemödanden för tillvägabringande af vissa förändringar i den religiösa lagstiftningen — utom hvad som angår afskaffandet af kyrkoplikten — icke hittills varit krönta med framgång, och att tvärtom en lag blifvit stiftad (den om sakramenternas utdelande genom lekmän), hvars tillkomst vi på det lifligaste motsatt oss, och hvars sanktion vi, i likhet med största delen af pressen, på det djupaste beklagat. Man har lagt oss till last, att vi i dessa frågor icke haft ett klart, bestämdt mål, dervid förbiseende huru tydligt och bestämdt vi förnyade gånger uppställt den genom vår konungs eget mitiativ i Norge antagna dissenterlagen, hvilken nu i åtta år varit till alla partiers belåtenhet i gällande kraft uti brödrariket, såsom det praktiska mål hvartill vi ville hinna. Man har likaledes förbisett, eller låtsat förbise, att om ännu ingenting i lagstiftningsväg vunnits för den större frihet på det religiösa området, hvilken hela det öfriga bildade Europa numera åtnjuter, så har dock upplysningen i dessa ämnen under dessa få år hos svenska folket gått betydligt framåt, och en allmän öfvertygelse börjat alltmer göra sig gällande egell sak ar de Tbratärdae tv äs stFTANS sn hvad de sista ständerna, upptagna af de stora materiella frågorna, ej hunno uträtta för dem som äro af en mera ideel art, torde numera vara något hopp att nästa riksdagsförsamling ej skall lemna ogjordt. Man har äfven förvitat oss fientlighet mot konungamakten, mot dynastien och regentens höga personligket, Vi tillbakavisa denna boskyllning, framkastad i landets officiella tidning, med den ovilja hon förtjenar. Vår opposition har varit riktad mot styrelsegrundsatser, ej mot person, aldraminst mot de personligheter, hvilka ej blott genom häfd utan genom besvuren lag äro fridlysta från klander. Om deremot denna opposition under det nu tilländagångna året antagit en starkare betoning och ett skarpare språk, så har sådant endast varit föranledt af sakernas egen makt, if den efter vår uppfattning allt tydligare och tydligare framträdande riktningen till allena: styrelse, och af de öfverraskande historiska ! uppenbarelser, genom hvilka under årets lopp råden af samma sedan snart ett halft sekel ortlöpande tendens blifvit så skoningslöst . agd 1 dagen. Våra bemödanden hafva der-! öre gått ut på att genom den allmänna me! ingens inverkan bidraga till införandet af ( n verkligt ansvarig regering, i full öfver; nsstämmelse med grundlagarnes anda och s f Vv C S S s ydliga ordalydelse, genom tronens omgifande med rådgifvare, som hade sjelfständiget nog att hysa öfvertygelser och karaktersasthet nog att med dessa öfvertygelser stå ler falla, som egde anseende nog hos monssssissssssksER RN nen örjade sy med stor ifver, så snart hon sattk io ned. Han undarntHada ann a Loo