vilsefarna resande ofta nog påträffats i djupet af dessa dystra skogar. Vi hade nu färdats i fem timmar, utan att hafva sett en enda skymt af en menniskobostad. Slutligen fägnades dock våra ögon af en dylik anblick i fonden af en liten uthuggen tjusa i skogen; och männen underrättade oss att det var staden Squaukum. Squaukum var ett nytt trähus, hvars trädbeslagna väggar och spåntak ännu lyste iursprunglig hviteller rättare gulaktighet, och hvars fönsterbågar ännu saknade las, ehuru jag är öfvertygad, att många af dem blefvo färdiga innan vinterns annalkande. Huset hade ännu ingen skylt, men i ett af fönsterna åt framsidan sågs en cittra upplaga på botten af en upp och nedvänd mugg, bredvid hvilken stod en bränvinsbutelj. Af dessa tecken förstodo vi att det var ett värdshus. Vid ljudet af vår vagn sprang värdinnan till dörren, omgifven af barn framför och bakom och på ömse sidor om henne, hvaraf de flesta hade händer och munnar fulla med pepparkakor; då de sågo att vi ämnade stanna, rymde dock hela skaran sin kos. Vivoro mycket belåtna att få stiga ur, och karlarne spände genast från hästarne med tillhjelp af en gammal neger, som vi funno uppflugen på sjelfva dörren till värdshuset, hvarest han slumrande njöt af det uppfriskande behaget af de lodräta solstrålarne. Vi gingo uppför en slutande planka, som blifvit utlagd ifrån dörren stället för trappsteg, och inträdde i ett rum, vars golf var slipprigt af den påströdda sanlen och hvars väggar voro svarta af flugor. Möblerna bestodo af sex gamla stolar, med öga ryggstöd och smala ben, samt ett rödnåladt furubord. Ett af fönstren hölls uppe f en trasig skyffel, det andra af skaftet på Efter en stund uppträdde värdinnan i ren nössa, hårdt stärkt och blånad halsduk samt n kortlifvad snäf klädning af dammigt svart ombasin, mycket trång. öfver axlarne och red länga åtsittande ärmar. Hon köll i hanen en grof bomullsskjorta, på hvilken hon a fa rät BR KA KR