vårt fädernesland förblifva en stilla, ehuru derföre visst icke ointresserad åskådare; men snart nog iklädde sig frågan helt andra .dimensioner, och dess ursprungligen österländska belydelse förvandlade sig till en europeisk och vesterländsk, under det stridshvimlet ryckte allt närmare. och närmare våra lugna kuster och hotade att snart rycka oss med i sin hvirfvel. På hvilken sida vi skulle ställa oss kunde icke vara underkastadt någon tvifvel; vårt läge, våra minnen och vårt framtida hopp lemnade oss blott ett val, och vi, liksom hela den öfriga sjelfständiga pressen i landet, hafva öppet uttalat det. Städse följde våra välönskningar de vestliga makternas vapen; och förbundet med dessa makter till en strid, hvari vi kunde hoppas återvinna, om ej våra gamla gränser, åtminstone vår gamla sjelfständighet, och med våra vapens upplifvade glans förbinda tryggheten att ostörda af en ständigt rofgirig, ständigt vaksam och stämplande granne få sköta fredens värf och utveckla våra krafter i alla riktningar af andligt och samhälligt framåtskridande och förkofran, var det mil för hvilket vi, efter måttet af vår förmåga, oafbrutet sökte att bereda sinnena; men — vi erkänna det villigt — vi ryggade tillbaka för det dryga ansvaret att söka drifva regeringen till ett aktift uppträdande genast, eller vid ett gifvet ögonblick. Endast den, som sjelf kan följa alla händelsernas hemliga trådar, kunde med fördel välja den rätta stunden; för oss var det angeläget att intet brådstörta, men också ingenting försumma, som kunde närma oss till vestmakterna, våra naturliga bundsförvandter och bryta de folkvidriga traditioner, hvilka man varit van att anse såsom följder af 1812 års svensk-ryska politik, så bitter i åminnelse för svenska hjertan. Derföre hafva vi så oaflåtligt yrkat — och detta desto lifligare, ju mera Rysslands långtänkta planer på skandinaviska kustbesittningar och den rätta karakteren af den med Danmark afslutade neutralitetskonventionen trädde i dagen — att Sverges regering skulle åt vestmakterna erbjuda åtminstone stödet af sin moraliska medverkan, och vi hafva med tillfredsställelse mottagit det nyligen afslutade fördraget, emedan vi hoppades deri se första steget till ett närmande åt den sida dit vi kallas af våra pligter, såsom ett fritt folk, mot Europas frihet, men i första rummet mot vår egen och våra efterkommandes. Hvad fäderneslandets inre utveckling beträffar, har den tiderymd vår öfverblick omfattar icke förrunnit alldeles ofruktbart. Under den allmänna reaktionära stämningen i den europeiska politiken var det naturligt, eller åtminstone förklarligt nog, att de stora konstitutiva frågorna, hvartill vi äfven beklagligtvis måste räkna de länge af styrelsen lofvade men ännu ständigt tillbakahållna lagreformerna, trädde tillbaka eller hvilade, men ej så med de materiella och administrativa. Den allmänna öfvertygelsens kraft har varit stark nog att, efter det mest förhärdade motstånd från de maktegandes sida, ändtligen tillvägabringa en länge önskad förenkling i vårt skatteväsende, och den förhatliga dagsverksräntans förvandling har åt denna reform förlänat ett varaktigt värde. Till mötande af det trängande behofvet af en förändrad brinvinslagstiftning har äfvenledes ett stort steg blifvit taget, och med alla sina ofullkomligheter visar den vid sista riksdagen genomdrifna och af regeringen godkända bränvinsförordningen åtminstone vägen för den lagstiftande maktens vidare arbeten. Beträffande tullagstiftningen har likaledes en förnuftigare bana bifvit beträdd, hvarpå vi hoppas att nästa ständer och bevillningsutskott icke skola blifva stillastående, och vi hafva med bifall och tillfredsställelse mottagit det af regeringen i dessa dagar åt handelsfrihetens grundsatser gifna inseglet genom upphäfvandet af förbudet mot utförsel af tackjern, hvarigenom vi ändtligen ar porvrageR 1vr eWw langiv Otverdåndnacr ca den orättvisa och förtryckande beskattning, som hvilar på vår stångjernshandtering, och att en ny, efter tidens behof lämpad hyttestadga skall upphöja tackjernstillverkningen till värdigheten af en sjelfständig, af orimliga skråprivilegier oberoende handtering. I afscende på våra kommunikationsanstalter har ett stort steg, som vi hoppas till landets fromma, blifvit taget genom ständernas beslut om börjandet af två stora jernvägsanläggningar på statens bekoitnad och dess understöd åt andra linier, hvilkas fullbordan är öfverlemnad åt den enskilda företagsamheten. I vårt föråldrade postväsende har äfven en stor Förbättring — blifvit vidtagen, i det, tvärtemot regerimgens proposition och emot de sammansatta utskottens första yttrande, ett likformigt orefporto blifvit antaget, hvars stora fördelar ör den inre trafiken Fedan till fullo blifvit dagalagda. Om vi i dessa och andra frågor haft den ördelen och tillfredsställelsen att få stödja åra bemödanden på en mer eller mindre färligbildad allmän dtvertygelso, som sammanallit med de åsigter vi sjelfva förfäktat, så afva vi deremot i andra frågor haft att kämpa ör dem emot den rådande föreställningen. i vilja här anföra endast ett exempel. När i för något mer än två år sedan började att tveckla det principlösa, onyttiga, för all inustri och rörelse hämmande och för mennikorätt och menniskokärlek höost unnröranda HÅ I RR JA EEE