Jag vet att du kan, om du bara vill! Om du bara säger ett ord, så skola de andra kamraterna låta mig Jekva! Jag vet det, ty jag känner dem. Säg bare ett enda ord, käre Tom, och jag skall göra allt i verlden för dig! Ö, Tom, skjut inte ihjäl mig! — Inte ännu. En dag till kunna vi väl vara utan mat. En enda dag kan ej göra så mycket. Jag tänker vi finna väl något i morgon. Du skall träffa något, det känner jag på mig. O, låt mig icke dö nu! Jag vill inte dö! Ack rädda mig, Tom! Jag skall dö i morgon utan ett enda ord. Jag slog ihjäl din hund; Tom; jag vet det. Men det var de andre gossarne som tvingade mig. Du kan gerna fråga dem, om du inte tror mig. Om han ännu lefde, skulle jag inte vilja låta någon af dem röra ett hår, på honom. Ack, Tom, fräls mig! . Du kan, bara du säger ett enda ord. Käre Tom, vill du ej säga det? Och karlen bokstafligen slickade min hand med kyssar. Jag kände en innerlig vämjelse för den fege uslingen. Hans häntydning på Brutus hade väckt min harm; men en bättre känsla, i förening med en stark motvilja för att utgjuta blod segrade, och vändande mig till kamraterna, bad jag dem att lemna Winn anstånd till nästa qväll, och företog alt försöka ännu en dags jagt. Detta beviljades ögonblickligen, mot vilkor att Winn, om det lefve nödvändigt, i alla händelser skulle bli första offret. Vi sofvo denna natt så godt sig göra lät efter detta ömkliga uppträde. Dagbräckningen fann. oss alla beredda för den vanliga färden, och vi begåfvo oss å väg i olika riktningar, efter träffad öfverenskommelse att i solnedgången samlas i lägret, Jag hade tillbringat dagen under fruktlöst spejande efter villebråd, då mina ögon på en gång fängslades af och förblefvo stelt betrak