Aftonbladet – 28 december 1855, sida 2

kraftiga utgjutelse i Svenska Tidningen, emedan det troligen skall göra allmänheten ett nöje. Stockholm den 28 December 1855. L. J. Hjerta. Det af några tidningar omförmälda ryktet att hr L. J. Hjerta skulle ingå i den nya Aftonblads-redaktionen, lärer sakna all grund, och vi kunna icke annat än härtill lyckönska redaktionen. Om någonsin ett namn skulle kunna nedsätta värdet af ett stort tidningsföretag, så vore det detta. Tvifvelsutan finnas de, som göra ett sämre bruk af pennan, än hr Hjerta, och ännu flere, som veta mindre än han i åtskilliga ämnen, isynnerhet handelsoch tullfrågor. Men ingen finnes, som har haft en skadligare inflytelse på vår tidningslitteratur än han, genom att hafva förslöat allmänhetens uppfattning för det egentliga och vigtiga i ett ämne, medelst afledande af hennes uppmärksamhet till bisaker: förderfvat hennes smak genom ett ovärdigt framställningssätt: infört vanan att alltid söka hemliga, dåliga syften hos sina motståndare; nästan alltid förblandat person och sak, genom att vända sig mot författaren, i stället för mot saken ) och angifva någon som författare till en skrift, äfven om han är okänd; skapat det dåliga bruket, att i all diskussion icke upptaga hvad motståndaren verkligen sagt, vränga hans yttranden, för att låta honom säga annat; icke medgifva misstag och låtsa sig hafva segrat, då man är fullkomligen slagen, med ett ord, hafva infört och till virtuositet utbildat slingersystemet i polemiken, hvilket system vi nyligen flera gånger karakteriserat. Då hr Hjerta för fyra år sedan utträdde ur Aftonbladets redaktion, lyckönskade vi dertill så väl denna, som allmänheten, och, ehvad vi haft att säga om bladets bristande kunskap, takt och talent sedan denna tid, hafva vi alltid låtit det vederfaras rättvisan ait icke såsom system hafva fortsatt de lyten den förre utgifvaren hos pressen infört, om de också icke varit alldeles utplånade. Med de nya namn, som från nästa år stå i spetsen för redaktionen, har man allt skäl att vänta nämda systems fullkomliga frångående ; och hr Hjertas inträdande der är en misstanke, för hvilken de icke behöfva fritaga sig, om ock, i följd af äldre med bladets försäljning förknippade vilkor, det författaretecken kommer stundom att i tidningen blifva synligt, som visar en gammal pennas oförbätterliga olater. Det är arfsynden, som äfven med de bästa föresatser vidlåder de en gång fallne. ) Denna bittra anklagelse har föranledt den anklagade att i sitt minne eftersöka, huruvida han möjligen kunnat begå ett sådant fel mot redakt. af Svenska Tidningen. Förgäfves har han dock kunnat erinra sig något annat, än att han för omkring 9 år sedan kallade hr öfverste Hazelius adjutanten i Posttidningen ; men då hr öfversten verkligen var — och kanske ännu är — adjutant, och verkligen skref i Posttidningen de på den tiden famösa artiklarne, som sedan föranledde det bekanta munlåset, så kunde väl ingenting förgripligt ligga uti att nyttja nyssnämde titel. Hvad sjelfva: munlåset angår, så vet ju hr öfversten sjelf, att det namnet ej kom ifrån Aftonbladet, utan hade ett mycket förnämare ursprung. Not af L. J. H.