Aftonbladet – 28 december 1855, sida 2

de uppslagit sitt läger i halfceirkel kring en sprakande brasa. Politik kommer aldrig i fråga, religiösa tvistigheter vinna ej inträde der, och i dessa sällsynta samfund, hvarest hvar och en är sin grannes jemlike, flyger skämtet omkring lika harmlöst som det är allmänt; och då samtalet tager en allvarligare vändning, förtäljes mången djerf bedrift och månget vådligt äfventyr som fängslar de lyssnandes djupaste uppmärksamhet, ty historien är merändels tagen ur verkliga litvet. Det är en dylik historia jag nu står i begrepp att förtälja er. Efter det alla mina anordningar för natten blifvit vidtagna, vände jag mig om för att lägga mig ned, då min blick föll på Tom Wades resliga gestalt der han satt, sysselsatt att med en nål, blott en mån finare än segelsömmarnes, bota de skador hans kläder lidit under dagens jagt. Hans breda axlar, höga bröst och muskulösa armar gåfvo ovedersägliga bevis på en ovanlig styrka. Likt alla mycket starka karlar, var Wade allmänt känd för sin fromsinthet. Jag såg honom aldrig retas till några fientligheter; väl hörde jag sägas att han skulle haft tvenne. slagsmål i sina dar, men man kunde aldrig få honom att berätta något derom. Ryktet talade om en laga undersökning som skulle följt på den sista af dessa tvenne strider och om Toms hemlighetsfulla försvinnande till dess stormen gätt öfver. Dock vågade aldrig ryktet antyda någonting dåligt vid denna strid. Det var de förfärliga följderna af ett förskräckligt slag, gifvet i närlig fejdn, som förmådde Tom att för en tid hålla sig undan. Medvetandet af hans otroliga styrka och minnet af denna händelse hafva ända från denna tid gjort honom till den fredligaste man i hela trakten. Hans mod kunde aldrig betviflas. Han utvaldes merändels såsom den mest passande