Aftonbladet – 27 december 1855, sida 2

remställt, ati Egerström mätte för det förflutna aret ugnas med en mot besagde, honom frångångne arfrode svarande gratifikation, har K. M:t, efter förraltningens af sjöärendena tillstyrkan, under den 22 lennes tilldelat honom sagde belopp 200 rdr såsom gratifikation för det tilländalupna året, att utgå al 5:te hufvudtitelns anslag till extra utgifter. — En depesch från Paris af d. 17 förmäler, att Monitören för nämnde dag berättar, det svenska sändebudet till kejsaren öfverlemnat ett egenhändigt bref från sin monark. hvari denne uttalar sin tacksamhet för den honom förlänade orden. I — K. Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens: historia har. enligt P. T., till ordinarie ledamöter invalt docenterna i historien vid Upsala universitet magister Carl Fredrik Israel Wahrenberg och magister Carl Gustaf Malmström. — Sällskapet De Fattiges Vänner hade sistlidne söndag sammankemst å lilla börsvalen, hvarvid de 60 skolbarn voro närvarande, som af H. NM. Konungen, på hans höga namnsdag, erhållit fullständiga beklädnader. Läraren i Ladugårdslands skola hr Thorman höll tal till barnen samt deras arhörige och målsmän. Utom andra småskrifter erhöll hvart och ett af barmen en katekes, gåfra af em sällskapets ledamot. Slutligen unmdfägnades barnem på vanligt sätt. —— Man har härstädes länge hört ryktesvis omtalas en från ecklesiastikdepartementets närvarande chef aflåten skrifvelse till hr biskop Butseh, med förfrågan huruvida biskop Butsoh önskade eller ieke önskade utnämnas till erkebiskopsplatsen. Man vill nu veta att biskopen, med erkännande af det smickrande i en sådan förfrågan, definitift undanbedt sig att vid utnämningen komma i fråga; men som biskopen emellertid qvarstår på förslaget, kan icke något nytt val ifrågasättas, hvarigenom biskop Annerstedt skulle kunna erhålla ett förslagsrum, utan tros det nu att, då biskop Reuterdahl, som ej erhållit förslaet inom erkestiftet, icke gerna kan komma i Smk, hr statsrådet Anjou blir den sannskylige. Om detta rykte, som troligt är, bekräftar sig, så blir ecklesiastikportföljen snart ånyo ledig, och man förmodar då att den kommer att erbjudas antingen åt någon af våra bepröfvade riksdagsprelater eller åt hr medicinalrådet Berg. MM — En stor del af landsortspressen har interpellerat hr adjutanten och kammarherren O. M. Björnstjerna i anledning af hans försäkran, att det enda han hört general Canrobert ogilla i Sverge var pressens missbruk. Vihoppas således, att hr Björnstjerna ej underlåter att närmare förklara sig i en sak, som så nära rörer pressens intressen och heder. RN — Östgötha Correspondenten innehåller en korrespondensartikel ifrån Köpenhamn, hvarur vi meddela följande: ss Apropos Sturzenbeeker, så vill jag i förbigående nämna, att den adress, som lemnades Canrobert i Helsingborg, var författad af bemälte doktor. Tvenne gånger genomläste Canrohert skriften samt yttrade derefter till deputationen: aJag har många kära minnen från Sverge, och detta är ett ibland dem. Jag skall ej underiåta att lägga det fram för min kejsares ögon,. Såsom en episod af komisk effekt vill jag ej förbigå, att då deputationen vände sig till hr ryttmästar Björnstjerna, för att få hönom ait till generalen anmäla, det man önskade framlemna en adress. afstyrkte han företaget!!! Det var föranstaltadt att 200 skånska bönder skulle till häst möta Canrobert ett styeke väg utom HelI singborg samt ledsaga honom till staden, men ; I blef förhindradt af vederbörande!!! — — — Nm me ru nu et FR AA OD er VV VR KR he OA ng ER KT —— t) kula från sin goda jagtbössa. Jag sade skjut, , loch må den onde taga dig, för mitt tålamod ) var ute. Några af gossarne fingo dock tag lin och höll honom, medan andra tog reda rv I på en båt och kom oss till hjelp. Jag hade t lem att sätta mig i land på min sida om flo; I den och att skieka öfver inin bössa; och som Il jag fick den i hand, släppte ja, lös min trogna 1) hund, Gläffs, och gick åstad att aftvå min skymf. Så snart kan kan kastat Molly i vattnet, hade den djefvulske björnen begifvit sig till sko igen; men sen han fått fundra på saken hade t det odjuret kommit till den slutsatsen, att ham .. I ändå ej skulle kunna fri sig, och så krafsat sig upp i ett lågt träd, en fjerndels mil från min stuga omtrent. Gamle Gläffs vädrade snart upp honom och som jag ficken i kikarn spände jag hanen, då det odjuret damp li backen som en stock; — jag giek frara och n såg, att den saten varit död redan en timma. st I Mitt lilla knifblad kunde inte dödat honom, oloch jag har min tro för mig, att det oförå I skämda odjuret, då han nog visste jag skulle ir ta lifvet af honom till straff för hans upptåg, just kommit och satt sig der uppe nära mig, rI der jag lätt skulle finna honom, och dött pre rI cirs bara för att förtreta mig. nn ;, ) Hans hud jemte en dyr ed försonade mig n och Molly med gubben Alie igen, och den le dust jag sen om våren hade mad Tom Selh lers gjorde mig och honom till vänner allt1sedan. Han har sen dess aldrig vågat komma 1 fram med ett enda ord om jörnäfveatyret 3 utan min tillåtelse !t oVarg-kall på Tarkisag. le ) I god tid gjorde vi allt i ordning för färiy den till Turkisag. Vårt sällskap bestod af a. I omkring femtio personer, väl försedda med m ammunition och förråder: en ingalunda onöaf dig försigtighet, emedan det stundom händer g att jägarne ej på flere dagar kunna lemna sin 8 station; och det var nu dea tid af året då rn , , R HD