Aftonbladet – 27 december 1855, sida 2

— AA der jag satt, att jag skulle knäekan om det ock skulle kosta min sista pust — och hor tycktes liksom blidkas deraf, Nå — der sutto vi nu midt i strömmen — sem dessutom var något för stark för att man skulie kunna simma öfyer, Således hade vi inte annat att göra än skrika på bjelp; och jag skrek tills: jag var nära å hes, innan en Iefvande själ syntes till; slutligen kom negern Jack ned till fledkanten, just som dagen begynte grys; och sättande handen öfver ögonen skrek fn Åj massa Dan ä dä j som ha gett till halsen å roppa så länge ? Och du har inte kunnat kommit och sett efter hvem det var förr, du din lata Nigger. — Se så tag en båt nu och kom och hjel di missus och mig af de här betarna,o gäret qvickt sen, annars skall jag lära dig roppa Jag. Åj — Missus der med!z skrek negerny det vara lustigt med besked! Och söm en pil satte det förbaskade svartskinnet af mot stugan igen, och inom några minuter voro alla som kunde stå på benen församlade på strand för att bekika oss och skratta åt vår belägenhet. Jag hade känt mig bli ellt argare och argare, och nu var jag just kommen till en farlig punkt; det började liksom ryka af mig, tills det samlade sig alldeles som en liten dimma uppöfver hufvudet på mig; oeh då de halfdruckna kräkena hojta och skratta och gjorde sig lustiga öfver vår kurtis i strömmen, då vardt jag mäkta ilsken. Jag skall göra benrangel af hvarenda en ibland er skrek jag, när jag kommer på fast mark igen! Och då skratta det förb— de packet än högljuddare, Tom Sellers skrek, att vi hade ämnat rymma vår kos, och det gjorde Moliy litet rasande — och farsgubben vardt litet ra. ide han med, så att vi utgjorde just liksom ilsken trio, vi tre ihop. Den gamle ga till hals och sa, att om han trodde att jag 5 dubbelt spel och sugit mig in i hans vänskap, likt ett förgiftigt odjur, så skulle har nhjelpa mig af sågaren, der jag satt, med en