Aftonbladet – 27 december 1855, sida 2

lande diplomater, som det moderna Preussen j1 aft icke få att uppvisa. Hr v. Miinster har! rela den militäriska korrespondensen som i Ryssland under närvarande förhållanden är len vigtigaste. Efter hvad man nyligen er-). arit och hvilket föröfrigt är helt naturligt; stod hr v. Minster äfven i enskild brefvexling med högt uppsatta personer bland konunnärmaste omgifning, specielt med hrr v. erlach oeh v. Niebuhr. I dessa korrespondenser uttalade han sig förtroligt öfver ryska armåns belägenhet, öfver den förmodade gången af fälttåget och krigsoperationerna o. 3. Y. Ni vet redan, att en del af denna korrespondens genom de kopior som de båda kammartjenarne gjorde kommit i händerna på personer, för hvilka den bort bli alldeles främmande. Som man lätt kan tänka har upptäckten häraf gjort stort uppseende i Petersburg, och ehuru hr v. Mönster icke varit personligt delaktig deri, har saken dock något skadat hans inflytande. Man vill veta, att han anhållit om sitt återkallande. För närvarande ville man icke gå in derpå utan beviljade blott en permission. Kabinettsrådet Niebuhrs svåra sjukdom och hans ögonlidande, som någon tid lät frukta förlusten af hans syn, tillskrifver man till största delen bekymmer öfver depeschaffären. Han skall ännu icke på långt när vara återställd, men enligt de ryssvänliga tidningarnes uppgifter befinna sig något på bättringsvägen. Om fredsryktena samt om de ansträngningar som i Paris skola göras för freden behöfver jag icke säga många ord. Då sachsiska och bayerska premierministrarnes namn ofta inblandas häri, bör jag nämna att desse herrar tillfälligtvis sammanträffade i Paris och att de af kejsaren mottogos med helsningen messieurs les Bambergeois ! Herr v. Beust höll derefter ett längre tal på klen franska, i hvilket han sökte rättfärdiga Tysklands neutralitet. Båda herrarne behandlades derefter med stor utmärkelse och lofvade att göra sitt inflytande gällande, för att söka förmå Ryssland till förnuftiga eftergifter. Hemkomna omsväfvades de åter af den neutrala atmosferen och tyckte icke särdeles om att man från Paris skildrade dem såsom omvända till sympatier för vestern. De afsände depeseher till Petersburg, i hvilka de noga redogjorde för sitt vistande i Paris. De medgåfvo, att kejsar Napoleon icke är ovänligt stämd mot freden i och för sig sjelf, och att om från andra sidan toges ett steg, som icke innebure någonting nedsätlande för Rysslands åra och makt, så skulle man kanske kunna komma till ett slut på konflikten, men reserverade sig dock ifrigt emot att detta kunde betraktas såsom föreställningar från deras sida 0. 8. v. Egentliga ändamålet med depescherna var att be om ursäkt för resan till Paris, framställa sig såsom alltjemnt troget hängifna neutraliteten och att på samma gång föra ett språk, som i muntliga officiösa framställningar i Paris kunde ges utseende af att ha haft någon anstrykning af tendens åt vestern. Hvad fredsryktena angår, så kan man temligen lugnt öfverlåta deras diskuterande åt de högre politiska kannstöparne, hvilka i Tyskland och annorstädes befatta sig dermed. Här tror inom den diplomatiska verlden ingen på fred, hufvudsakligen derföre att man anser sig ha tillräckliga grunder att betvifla Rysslands böjelse att gå in på de österrikiska förslagen, äfven om man skulle förutsätta, att vestmakterna antoge dem. E. TRE