Han satt still utan att svara ett ord. Godt,, säger jag åt honom, du är sämre än en indejan. Jag tror du skulle kunna lägga ut en snara till och med för fardins ben. Han rörde sig inte ur fläcken på en god stund, men slutligen plumsade hans bums ned i vattnet; och nu, tänkte jag, är han då spritt galen, och det utan all fråga. Jag kundese honom plaska åstad rätt fram emot mig. och jag skrek åt honom att jag ingen båt hade, men han svarte inte ett fnask, utan bara plumsade framåt allt hastigare. Slutligen kom han upp på beten der jag satt; minuten derpå räckte han sig efter mig och försökte att haka sig fast med tänderna i min ena mochasin; då fann jag att det var hög tid att företaga någonting och grep efter hans tryne; och jag vill aldrig bli salig, gossar — om inte det var en stor bjön! Det förb—de krittret hade vaktat på mig när jag kom ut från Alics stuga och sett attjag inte hade något vapen; och när jag kantrade, då tänkte han i sitt sinne: onu är du minn, och satt helt lugnt på strand och fundera på hur han skulle få mig ur vattnet. Jag hade intet på Guds gröna jord mer än en liten täljknif att försvara mig med, men den stack jag i honom så qvickt att kan släppte mig, och medan han sam till en annan bet gaf jag mig af till en tredje. Aldrig hörde jag väl en björn skratta förr — men besitta mej flina han icke till två gånger å rad när han såg att han kört mig af min stock. Der satt vi och titta på hvarandra en god stund, då jag såg hur det odjuret laga sig te att helsa på mig igen; och efter ett litet ögomblick — plums — for han Her i vatinet och schefvade åstad rakt på min lilla lägenhet. Då han kom upp tätt intill mig, ristade jag hans ena öra med det lilla knifbladet, så han vardt helt rasande; men just som han svängde omkring mig för att fatta säkert tag, gaf jag mig ner i vattnet åt hans bakända till och grep mig fast.i hans ragg. Med flitigt användande af mitt lilla knifblad höll jagen sen vid friskt kurage, och ni må tro mig eller ej gossar — men kila vi inte al