spelte upp den sista. dansen, med mera sådana der lätta och nöjsamma ämnen: nå väl gossar, ni kan tro att Tom i blinken var på fötter, pösande oeh stortalig. Han försökte dra hennes uppmärksamhet ifrån mig, ren se då börja jag och tala om några nya förbättringar jag hölls med och fundra på kring stugan min och den stora kon jag väntade upp från S:t Louis, samt hur jag hade känt mig så hiskeligt ensam på sednare tiden; och Tom kunde inte flicka in ett ord, ni, rätt så han kråmade -sig. Aldrig kan ni tro hur rasande han vardt! Har j nånsin varit när en panter då håret reser sig pån af illska? Godt, om ni det har, så kan ni liksom göra er en föreställning om Toms sinnestillstånd, och hur elekirisketeten rusade upp i hårtestarne på honom; af bara bränvin ech kärlek. Det var lätt-att.se,.att .han begynte på att blivådlig, och då slank jag af och lemnade honom ensam med tösen. Derefter, då jag kom i prat med en annan af nybyggarens ungtöser, kasta Molly: allt emellanåt ett öga åt min sida, och sade allt. då och då ett litet ord tvärs öfver åt mig, medan hon ej fen vingaste uppmärk-, samhet åt Toms tal. Slutligen gaf han henne en atyf bock och lemnade henne, hvarpå han styrde jaf rätt öfver golfvet; såsom en sårad elg, stödde sig mot ryggstödet på min stol, såg mig rätt i syna och sade: Mister Elkharn, jag skulle vara er jäkeln så förbunden em ni ville stiga ned mod mig till-.det: der gamla hiekoryträdet. Jag nickade och sade åt honom att gå ditut-oen vänta tills jag skulle få doklamenterna i ordning; men så snart han vändtryggent till, skicka jag far hans, att följa efter honom. Jag berättade den gamle hederskraken, att Tom sökte slagsmål, men att han var allt för full af korndryck, för att kunna sigta säkert; och derför ville jag ej begagna: mig af min fördel öfver honom. Den gamle , mannen tackade .mig och gick, Tom, som tredde att det var jag, raglade fram emot gubben, och jag beslöt att, eftersom det ändå led mot morgonen, ge mig af hem; för