han fört sedan ungdomen. Seende allas uppmärksamhet riktad mot henom, begynte han, Nå väl gossar, flytta. er då bara närmare, så jag slipper ge till hals; ty, ser ni, andan börjar liksom på att fela mig litet nu för tiden, och jag vill gerna hon skall stå mig bi tills. tiden är: inne för den stora slutjagten. Duj Nieke, får hålla korpgluggarne väl öppna i fall. någon af Indejanerna skulle styra hitåt, Ty ser ni; om vi fördjupa oss i en historia här, och intet öga finnes som ser upp, så kunna de elementskade piggsyinen komma och smyga sig på oss. och sticka sina taggar i oss innan vi veta ordet af. — Alltid ha ögonen med er, gossar, och vara beredda, så går allting bra! Jag har mäkta stor håg, att förtälja er ett lustigt äfventyr: jag en gång hade på Missourifloden med en stor björn. Då var jag bara pojkvalpen oeh betydligt mera vifferi vändningarne än nu. Men först skall jag tala om för er gossar, att björnar ä katten så illsluga kritter; de hafva lika lätt att känna igen en valp af det menskliga: slägtet, som att skilja en liten gris från suggan; — men numera törs de inte leka med mig, för se de hafva lärt att känna mig !s Nå väl! Gamle Alice Dennison, en afimina grannar vid Missourio nade varit borta uppe bland bergen i två hela. år, och när han kom hem ställde han till ett dansgille för hvarenda själ som fanns på trettio mil omkrin honom — det var jomt sju hushåll — ock bland dem fick naturligtvis eckså jag en bjudning, Alie och jag ade satt upp våra stugor på ömse sidor om floden, på e) längre håll än att vi kunde se hvarandra; oeh hade: ett rödskinn kommit på skalperingsbesök, så varo vi tillräckligt nära för att genast kunna komma hvarandra till hjelp. Då Alics muntration tillstundade, då var det jag som var redo, det kan ni lita på. Mot aftonen steg jag i min lilla barkbåt, och efter att omsorgsfullt hafva nedlagt min bössa i fören och stuckit in min knif i båtkanten, der den var bäst tillhands: plaskade jag åstad och rodde till andra sidan. Litet ofvanför våra stugor kröktes floden, hyilket. gjorde att träd ech stockar, som dreftos