Aftonbladet – 24 december 1855, sida 2

ännu mindre erfara den verkan som afslaget å hennes begäran helt naturligt måst medföra, har mannen återvändt och ber henne vänligt följa sig. Under vägen talar fliekar om sin olycklige far med sädan längtansfull kärlek, att den långt ifrån hårdhjertade man. nen Känner sig rörd. Stannande utanför et stort hus, hvars klocksträng han uppletar, omnämner han för Anna, att landshöfdingen dei var boende, och att, derest hon lyckades få hans lof, något hinder ej vidare mötte föl henne att inkomma till fadern i fängelset Sedan han derjemte tillsagt flickan att,ehvac hennes begäran beviljades eller icke, uppsöka honom uti det yttersta huset på samma gata rörde han på kocksträngen och försvann : mörkret, på samma gång rigeln å porten un dandrogs. Då Anna framställde sin begäran att få tale med landshöfdingen, svarade mannen, som öppnat porten, smålcende: Är du tokig, gosse — eller flicka, hvad du är. Tror du att lands: höfdingen har lust att tala med sådana små kringstrykare som du. Han blir då jemn öfverlupen af tiggarel tillade han -halfhögt. Jag vill inte tigga, återtog barnetskyndsamt, då kon märkte portvaktarens afsigt att igenstänga porten; jag vill bara be om lof att koråma till min far, som sitter i:fängelset. Ack! jag har gått så lång väg i dag för att råka honom, och nu kan ingen släppa mig in till honom utom landshöfdingen.s Kom in då, får jag se hvad jag kan göran, yttrade, efter något besinnande; portvakten och soffiekalvan i sitt rum. landshöfdingens son. fanr der i betr e en liten vagn vän portvakten börjat förfärdiga men ännu icke slutat. Ack! skynda dig, Åström, annars blir den ej färdig tills julklapparne komma — men,