Aftonbladet – 24 december 1855, sida 2

JUL-LITTERATUR. I Stochholm. Teckningar af C. A. Dahlström, med text af Norna Gäst. I sex häften med tillsammans 24 planscher, (tryckte hos Spong) och 3 ark text... Priset 32 åk. bko häftet. Den genre af teckning, som hr Dahlström i detta lilla arbete upptagit, är ej ny, men den har länge hvilat och på denna hvila vunnit högst betydligt. Den råa öfverdriften i de gamla pennritningarne urStockholmslifvet har här trädt tillbaka inom sina behöriga skrankor, och hr Dahlströms figurer äro ej efter vanliga begrepp karrikaturer utan genreteckningar, i hvilka den lekande uppfattningen af det verkligt komiska ej i minsta mån träder skönhetslinien för nära. Lägg härtill ett fint och onisorgsfullt utförande, och en text, fluten, såsom det förefaller oss, ur en penia känd lika mycket för sin outtröttliga flit som sitt behag i deskriptionen, så har man allt skäl till Belåtenhet med dessa bilder ur hufvudstadens hvardagslif. Vi anmärka dock såsom en ensidighet, att artisten sökt sina ämnen uteslutande hos de lägre klasserna af samhället; i ingen af de 24 bilderna har han stigit upp öfver den allra anspråkslösaste delen af medelklassen. Tror han måhända att hans humor ej skulle finna sujetter äfven inom de högre samhällsklasserna? Det är ej blott jernbärare, bönder, månglerskor och sqvallrande jungfrur som erbjuda ämnen för karakteristika skildringar; låt artisten besöka våra embetsverk, salonger, baler, Amaranth och Innoeens m. m:, och han skall der finna stoff till de mest underhållande skildringar: Kanske vi få till nästa jul vänta hr Dahlström på detta område. — Små berättelser af Johan. Ludvig Runeberg. Örebro, Lindh; Pris 1 rdr bko. Den store skalden har här främträdt med några berättelser af det anspråklösaste slag, men hvarje rad uppenbarar emellertid mästarhanden, såväl i skildringens renhet och sanning som i språkets sköna enkelhet. Viräkna dessa små berättelser, af hvilka somliga upptaga endast några sidors utrymme i den lilla volymen, till det bästa som blifvit skrifvet på svensk prosa, och vi önskade att våra unga skizzoch novellförfattare ville välja dem till mönster. Man återfinner här samma kärlek för kustlifvets och jagtens scener, samma friska, barrskogsdoftande naturskildring, samma manliga och lifgifvande humor som i författarens kända skaldeverk. Förläggaren förtjenar hjertlig tack för att hafva införlifvat dessa små berättelser med vår litteratur. Evangeliska Tal af Trottet; och Den Heliga Andas döpelse: religionstal öfver orden: Det dop som oss saliga gör, icke det som rentvager köttsens smitta, utan ett godt samvetes förbindelse till Gud, genom Jesu Christi uppståndelsen, hållet i franska reformerta kyrkan i Stockholm den 4 Nov. 1855 af P. Trottet. Vi redogjorde under loppet af våren för hr Trottets då nyss på franska språket utgifna Discours evangeliques, utgörande andliga tal, hållna inför härvarande reformerta församlin men räknande ganska många åhörare bland goda svenska luteraner förtroliga med det franska språket. Vi yttrade oss med högt erkännande af hr Trottets ganska ovanliga förmåga såsom andlig talare, och vi sade att det utmärkande draget i hans predikosätt är detta bemödande att spiritualisera bibelordet, att fatta dess anda och sanning, hvari den odlade luteraren och den odlade reformerte så gerna mötas. Den önskan vi då yttrade, att desså andliga tal, så väl lämpade för våra tänkande kristnes : behof, måtte:blifva öfversatta på vårt språk, har nu gått i fullbordan, och vi rekommendera våra läsare att göra bokens bekantskap. Föredragen ot bönen, om familjen, om motståndet mot det onda i samhället m. fl. skola helt visst skänka både tillfredsställelse åt deras förstånd ödh öppbyggelse åt deras hjerta. Den baptistiska rörelse, som under hösten pågått i Sverge, har gifvit hr Trottet anledning att nu sednast i ett af sina föredrag sysselsätta sig med dopet och gifva en kort kritik öfver de argumenter, på hvilka läran om barndopet grundar sig. Han kommer äfven i denna fråga till ungefär samma uppfattning som de mera reflekterande och af dogmerna