Aftonbladet – 21 december 1855, sida 2

som voro inöfvade till chör, uppställdes i en halfcirkel, med ryggen vänd mot altaret; inom denna halfcirkel i koret stodo de tjenstförrät. tande presterna. Efter altarbönen sjöngs i Petersi I i kyrkan Gustaf Adolfs krigssång: Förfäras ej du lilla hop. I den andra kyrkan åter sjöngs s. 43 af Mendelsohn Bartholdy. Efter biböläsningen, och sedan man sjungit två versar af: Vår Gud är oss en väldig borg, hölls redikan öfver de orden: Deler edert till de eligas nödtorft, eller, såsom i tyska upplagan: Tager eder de heligas nöd an. Derpå åter sing, neml. de 2 sista v. af samma psalm. Vidare slutbön och välsignelsen. Sången beledsagades utom af orgeln af blåsinstrumenter och basuner. Efter gudstjenstens slut började öfverläggningarne i Peterskyrkan, hvarest var uppförd ett slags parnass, der bestyrelsen satt och derifrån alla föredragen höllos. Grossman den jäldre förde ordet och sonen det ena protokollet. . Såsom ordförande kunde man knappt önska sig någon bättre. Högtidligt allvar, reda, säkerhet och vana i förening med en utomordentlig skicklighet att variera uttryck, allt under hjertlig vänlighet och sträng uppI märksamhet på diskussionens formenlighet och rätta skick, voro egenskaper som ständigt framlyste hos denne man. Från olika länder och föreningar uppträdde nu deputerade; hvar och en uppropades i sin ordning. Man redogjorde för församlingarnes ställning. Att här trötta läsaren med skildringar af en obeskriflig nöd, vore utan ändamål. Nog af, i mitt hjertas innersta böjde jag knä inför Gud och tackade honom, att han besparat vårt folk och vår kyrka allt sådant elände. Sedan åtskilliga talare afgifvit sin berättelse, hörd: jag mitt namn uppropas af ordföranden. Jag visste knappt om jag skulle tro att jag hördc rätt. Men då Grossman blef stående och ånyc upprepade namnet, framträdde jag. Man begärde af mig, att jag skulle säga något on Sverge. Förgäfves invände jag, att jag ickc var. nog vuxen språket, ej heller tillstädes annorlunda än såsom gäst och icke hade några vigtigare upplysningar att gifva om. GustafAdolfs-Föreningens framgång i Sverge. Sättet hvarpå man tvang mig att tala var till der grad förbindligt och hjertligt, att jag bertkastade all tanke. på min oförmåga och tänkte blott på deras kärlek för Sverge. Att tale blef en kärlekens nödvändighet. . I predikningar och föredrag hade jag .också gäng ef. ter annan hört Gustaf Adolfs namn, svenske folket, svenska hären nämnas med -en så att säga religiös vördnad. Jag yttrade då: Såsom i sjelfve kännen, har Gustaf-Adolfs-föreningen icke gjort synnerliga framsteg hos oss. Det kommer ej af likgiltigket för. saken, utan af vårt folks och vår kyrkas egna. förhållanden. Vi hafva hvarken edra bekymmer ej heller samma stridigheter. Medel att byg kyrkor och skolhus hafva vi alltid, om är skuldsättning emellanåt icke kan undvikas I detta hänseende kan hela Sverge betraktas såsom en Gustaf-Adolfs-förening. . Men huruvida svenska folket är likgiltigt för andra: nöd, derom mågen j sjelfva vittna. . Väl är vi ett ringa folk med små tillgångar; men v. hafva ännu aldrig undandragit oss att tag: vår andel i bördan, der vår hjelp blifvit påkallad. Blifver eder nöd i Sverge rätt känd. och förstådd, så varen öfvertygade att j hos svenska folket skolen finna lika gifmilda händer som rika hjertan.. I den frågan ären ; för oss icke tyskar och främlingar, utan svenskar. Den ene samme Herren Gud, som känner eder och oss, och som vi begge gemensamt känna, har genom sin barmhertighet emot oss begge gjort oss till ett folk i denna fråga. Med stor hjertlighet besvarades mins ord af ordföranden. De vänligaste hälsningar medsändes, och under det han prisade os: lyckliga att icke känna den hjertskärande nöc hvaraf så många ledo, bad han till. Gud för oss att vi måtte slippa känna den. Med dc mest grannlaga ord inneslöt han förbundets sak i svenska folkets välvilja. Bland dem.:som. efter. mig uppträdde: var pastor Valette ifrån Paris. Han. yttrade bland annat, att vi nyss. hört från Sverge sägas, att man der alltid -hade medel att bygga: kyrkor och skolor). . Ja detta folk, tillade han, har äfven för andra rika tillgångar i nödens stundn. Han började nu omständligt omtala, huru. man vändt sig till Sverge och fått genom statsanslag mer än 10,000 francs. :; Vid; dessa -orå inföll församlingen, med ett stilla: . ;Bra; det är bral Mången välsignelse uttalades öfver svenska kyrkan under dessa. mötesförhandlingar; mången öfver konung och folk. Jag nämner. ejdetta såsom något synnerligen värdt, ty jag vet; alltför väl. hvad..menniskors pris eller tadel betyder... Men jag. har likväl sett behof att säga; att jag kände. någon glädje härvid. I Schweitz -hade. jag sett bref och tidningsartiklar, som -med en. ytterlig. förkärlek uppsökte och utbasunerade våra brister och fel... I Paris hade jag: hört samma-ton,: och genom dr Krummachers ord blef jag uppmärksam på, huru -man i Tyskland. började arbeta i samma riktning. Lofsjunga mitt fädernesland, det kan jag ej, ty. jag känner dess brister för väl; men det är. ju .dock.en gifven lag, att kärleken: måste. skyla mången öfver: trädelse. Min kyrka:och mitt land voro mig dubbelt kära på främmande jord. De framstodo för mig i en moders gestalt: .; Och: om min moder hade sina brister, så var. jag dock Dn barn och saknar icke brister för egen el. SEO ETT IE NET I OEEE EES 2