Aftonbladet – 21 december 1855, sida 2

är mitt valspråk! — Lefve friheten och jemlikheten! Tre gånger hurra för frihet och jemlikhet, mina herrar, och ned med alla skenhelgon ! Talaren hade egnat så mycken uppmärksamhet åt bägaren, att uppriktigheten af hans sednaste försäkran åtminstone visst icke kunde betviflas, och hans ifver var så stegrad att det började bli verkligen oroande för mr Seymour, som redan kände litet blygsel öfver den sak han lofvat förfäkta, och som fruktade, att ännu några bägare till skulle bringa Tim till en punkt som skulle gör alla bemödanden å hans sida fruktlösa. Han sökte derföre, att få tillfälle till några ögonblicks enskildt samtal med kandidaten och vågade gifva honom en liten vink om att, ifall han skulle bli så högst entusiastisk, att han ej kunde stå på benen, så skulle han: ha föga utsigt att få sitta i lagstiftande församlingen. Nu ville olyckan att mr Rice ej kunde fördraga sådana der stillsamma ynglingar, som vår vän Seymour, och isynnerhet såg han i sin nuvarande upphöjda sinnesstämning med ett öfverlägset förakt ned på allt, i skennäd af råd i ett så grannlaga ämne, så att SeyI mour fick ett svar, hvilket på intet sätt ökade i hans nit i mr Rices tjenst, ehuru han alltjemt vidhöll sitt beslut, att göra sitt bästa för att uppfylla mr Hays önskan. i Rices uppförande fortfor under loppet af; dagen i samma anda som den begynnelse i vi här tecknat, och detta ingaf Seymour en : sådan afsmak att han slutligen måste förmå ! sig att rymma fältet och uppriktigt tillstå för mr Hay, att det var honom omöjligt att söka : befrämja en kandidats intresse, som var så : helt och hållet utan alla principer. En Rådjursjagt l Septembermorgonen uppgick strålanide och ! slar öfver Sacondagasjön. Den vaknade ej långH samt, med ett gulaktigt sken, som gradvis steg ill fullt ljus; utan skarpt och plötsligt uppstucke lo djerfva strimmorna bakifrån bergon högt .