Aftonbladet – 21 december 1855, sida 2

som lemnar tillfälle att beröfva: den fattige hans lilla egendom om han händelsevis kunnat lagt ihop något litet — något litet af sin knappa förtjenst; och vi veta alla hvad en knapp förtjenst. vill säga. Hvad tjenar det till att hafva privilegium att sjelfva:stifta våra lagar, om vi ej kunna göra dem så att de passa för oss. Vi kunde så gerna vara ett blott territorium igen, i stället för en styrande stat, om vi skola hålla på så här och stifta lagar till förmån för andra stater, på vårt eget folks bekostnad. Jag gillar inte den :här planen, att fordringsegare skola komma hit från de andra staterna för att beröfva oss vår rättmätiga egendom. Folk äro mycket fallna för att orda vidt och bredt om heder och tro och allt sådant der. Hvad tron beträffar, så må de då prata bäst de vilja, men jag håller mig till arbetet; och den som, arbetar hårdt och ändå inte kan betala sina; skulder; den är det som fordrar hjelp i min tanke Nuskolen j kanske invända, att den som infordrar -skulden, tör vara skyldig: någon annan och: behöfver sina pengar: för att betala denne -andre. Men jag påstår, att då borde just han vara närmast att inse det obehagliga i en -dylik ställning och således cj vilja sätta sin nästa i trångmål. Dessutom. om vbrantaga frikallelselagen, hjelpa. vi då icke honomslika: så mycket som oss sjelfva? Är det icke klart som dagen det? Ett sorl afbifall. Hvad-hedern åter beträffar, så hvar vill ni finna ei ibederlig karl:om icke ibland folket? Och dessa ärorssådana åtgärder, som skulle vara till folkets verkliga lindring! Aristokratien torde kanske icke smaka dem så väl — men hvem: frågar efter hvad som smakar dem? De, :som aldrig tänka på annat än atttrampa folket under fötterna. Här-kommo högljudda: bifallsrop och enÅ årg styrkdryck ur bägaren. Minacherrarn; fortfor mr Rico, somliga viljavdåtar påslina, att sådana skulder som 3j betalas gå förlorade, men det är ett stortÅ