ansigte, stod ett ögonblick stilla med halföppna läppar, som hade hon velat tala men ej kunnat. Förlåt mig, min bästa fru — förlåt mig öfverste — jag måste göra ett slut på. detta uppträde. Jag har genom många kampanjer och hård medfart blifvit allt förstelilederna för att ännu en gång kunna hoppa tjugotvå fot och en tum, till och med för ett pris så vackert som — jag vet väl hvem. Igenkännandet, med thy åtföljande öfverraskning, förtjusning och lycka lemnas åt läsarens inbillning. General Washington var verkligen den unge vackre hopparenn, hvars hemlighetsfulla uppträdande och försvinnande i de båda älskandes fädernesby ännu der berättas, och hvars anspråk på en bastant kropp af verkligt kött och blod allmänt förnekades af byns sagoförtäljare, ända till det ögonblick då ofvannämnde lyckliga denouement egde rum i öfverste Carrolls gästfria hus.