Aftonbladet – 20 december 1855, sida 1

Holstein och Lauenburg skulle blifva tvungen att åtlyda tyska förbundsförsamlingens krigiska beslut. Genom den enkla omständigheten att han fogat sig i den af förbundsförsamlingen ålagda krigsberedskapen, har konungen af Danmark öppet öfverträdt gränserna af den neutralitet han åt Sverge utfästade sig att iakttaga, och tagit initiativet i en politisk frontförändring, som general Canrobert hade i uppdrag att utveckla och befästa. Hvad Sverge beträffar, så är det ingen enda stat i Europa, utom Turkiet, som har ett större intresse i att se Rysslands öfvermakt reducerad till sina naturliga gränsor, och som sedan den minnesvärda dagen vid Pultava icke förfelat att så fruktansvärdt trycka på detta land. De sorh ifra för neutraliteten säga visserligen, att Sverge har ett intresse i att förblifva neutralt, emedan dess transitohandel 1854 vär ganska liflig och dess export af koppar, jern och stål uppgick till 200,000 tons öfver det vanliga; men man måste taga ibetraktande att blokaderna på Östersjön och Svarta hafvet gjort svenska och norska handelsflottorna ett ofantligt afbräck och derigenom förorsakat en dyr tid för dessa länders befolkning. Korrespondertiten öfvergår derefter till det speciella föremålet för general Canroberts beskickning, och yttrar sig derom på följande sätt: : General Canroberts beskickning hade, om jag är väl underrättad, två skarpt skilda ändamål, — det ena att utverka :å de skandinaviska makternas sida en omedelbar diplomatisk handling; det andra deras eventuella medverkan i kriget. Det föll franska regeringen aldrig in att vilja drifva Sverge och Danmark till en omedelbar krigsförklaring mot Ryssland i det ögonblick då, till följd af sjelfva årstiden, fälttåget var slutadt både i Östersjön och Svarta hafvet. Hvad vestmakterfia voro angelägna att i närvarande ögonblick vinna af e skandinaviska staterna, är tydligt uttaladt i franska kejsarens tal vid slutet af verldsexpositionen och vidare utvecklädt i grefve Walewskis nyligen aflåtna cirkulärnot: När baron von Beust och hr von der Pfordten: lemnade Paris, sade: jag er att en förändring skulle inträda i Bayerns och Saxens politik uti den orientaliska frågan, och denna förutsägelse har sedah gått i fullbordan, så tillvida att dessa makter hafva i fasta, ehuru vänliga ordalag, föreställt kabinettet i S:t Petersburg: att Tysklands intressen ovillkorligen fordra! fredens återställande. Konungen af Danmark, såsom medlem af tyska förbundet, är natärligtvis uppfordrad att understödja Bayern öch Saxen; men som han är genom fördrag med Sverge förbunden att vidblifva neutraliteten, var det nödvändigt för vestmakterna att försätta honom i :en ställning, som skulle gifva honom full frihet att handla och på samma gång sätta de båda skandinaviska staterna i stånd att gifva sitt moraliska understöd åt de allierades sak. Sådant var, egentligt att tala. det diplomatiska ändamålet med Canroberts sändning. Dess framgång har tillräckligt blifvit bevisad af det utmärkta emottaande den franske generalen rönte af hofven både i Stockholm och Köpenhamn, och genom den fortgående hyllning hvarmed han helsades af svenska och danska folken., Brefskrifvaren hoppas nästa gång kunna pbestämma naturen af den militäriska samverkan, som vestmakterna formligen tillförsäkrat sig, i den händelse att Ryssland skulle envisas att låta vintern gå förbi utan att underteckna fred.