Aftonbladet – 19 december 1855, sida 2

fjerde point. Nu stå bådas aktier lika, och spelets utgång hänger på en tråd. Brottslingens kinder öfverdragas af en askgrå blekhet, och det förra uttrycket af. ångest och förfäran återvänder med fördubblad styrka. Dicks vän spelar ut sin trumftia, på hvilken främlingen måste kasta sitt hjerter ess; -— hans: läppar hvitna och skälfva af fruktan; och den stirrande blicken får ett ytterligare skärptuttryck, som ville den genomskåda den mörka figuren framför honom, intränga i det allra innersta af hans själ och der läsa sin dom, Ännu har han dock ett svagt hopp ; (den sjunkandes sista halmstrå) att motspelarens. återstående kort måtte vara ett hjerter, då ban ovilkorligen skall vinna på sin kung — men — Han spelar ut — och. det är en ruter nia. Den olycklige brottslingen, krossande sin kung mellan fingrarne, kastar. den med-en förtviflad rörelse ifrån sig.och försjunker i ett tillstånd af fullkomligt dödslik dvala. För första gången leker ett svagt leende kring. den bistre motståndarens läppar, i dethan. tar hem spelet och markerar den sista afgörande pointen. Ert spel är förbi, främling, anmärkte den vinnande kallt; . ja — det är förlöradt — fint speladt — och dock förloradt; men Di har vunnit en liten bit af Kelsys land — en liten nätt bit på sex fot och två tum — eller så omkring. Solen hade begynt färga skogstopparne med. sitt guldskimmer just då denna egna strid nått sitt slut, och Dick och hans kamrater begåfvo sig ut med den lifdömde främlingen emellan sig. De gingo under tystnad framåt, ty ett blodsdåd var i begrepp att begås. Enligt Vildmarkens. lagar, fordrades ett offer, till:betryggande af. den. allmänna säkerheten — midnattsförbrytaren skulle försona sit brott på samma fläck och genem dens hand hvilken