Aftonbladet – 19 december 1855, sida 1

hästar tilleH aff Kamraterna, med tillsägelse att! Han, skjlld släppa Kelsys häst vid den tid han Kunde frö, att de öfrige på en omväg till fots Hähnit a skogen, sämt att han om ett skott hördes, skulle följa efter nbd de! andra Hästarhe. Dick ock hans kamrater smögo si obemärktå fram under skuggan af träden och närmade sig förstaget stigen söm ledde till Häns stuga; innan de hunnit så långt håde döck en af Hans följeslägareredan sett hästen; söm i thaklig skridt passerat, öfver en liten ängsbit, hedäkud uppstoppade figuren i sadel svängde från Höger till venster, så lik originalet dä Nan var litet på tre; qvarts, att de med svärigHet kunde qväfva sin skrattläst. Ljudet af hästhofvarne fråmbragte ur dunklet en annan figur, hvars förm blott obetyd igt kunde urskiljas, der den smög sig fram båkom några täta buskat. Ögonblickets ifver och glädjen attsålunda hafva fångat förbrytaren hade så när förrådt dem, men föremålet. för dera listigt uftänkta plån var Tyckligtvis allt för upptaget af sitt edet förehafvande, eljest, skulle han ej Kunna undgått att Höra det hålfqväfda utrop som vid håns åsyn undföll en af de nättliga van: drarne. Smygähde sig sakth fram till en öppning i skogen, inväntade han der hästen med sin förmente ryttare, riktade ömsörgsfullt och sköt. Den ridande figuren tillkännagaf ej te någon, rörelse ätt skottet träffat, ock Dick och hans Kamrater Kunde tydligt höra mördarens Halfhöga utrop af bedragen förs hoppning. Hästen, fortsatte. helt. makligt sin, väg Ma att NR Sig störas af skottet, OCK ördaren läddade, då Han varseblef detta, åter 1 nitdan Dick ocH Hans vänner obe märkta främtsmöge nästan ända intill Honom, Ater höjande bre RR Han äntu en gång nell stadig Hände? och tryckte af — Fig. ten bibehöll alltjemt en upprätt ställning i