hjelpa främlingen att bygga upp en stuga. Alla biföllo, och man var öfverens att komma nästa lördag, hvarefter Dick begaf sig hemåt. Då han framkom till sin stuga, var Sam sysselsatt att tillreda aftonmåltiden af vildt och kornbröd, allt under det-han utbredde sig för gästerna öfver hvilken god man massa Dick var och isynnerhet inpräglade i deras hufvuden hurusom han (Sam) var massa Dicks högst aparta nigger! Sams bemödanden att roa främlingarne tycktes dock ingalunda lyckas, ty den ena gret sakta i en vrå, medan den andre kastade arga blickar omkring sig. Dick märkte detta då han trädde in och försökte uppmuntra dem. Sen ej så, modstulna ut, främlingar, sade han, .ni ä inte ibland indcjanerne, om ni också ä i deras närhet; der finns inte på Guds gröna fjor! en plats der ni skulle kunna finna er bättre än just i den här trakten. Sam och jag ha aldrig känt oss nedslagna sedan vi tog oss den här lilla lägenheten — åtminstone inte mer än en gång, och det var när indejanerna belägrade oss här i stugan under tre hela dar, medan allt det torra björnköttet hängde utanföre. Det är bara den här förb—de qvinnann, svarade främlingen, som gör mig illa till mods — hon gnäller och lipar jemt för det hon kommit så långt hatulvin. Jag önskar hon vore innerst in i h—el Stopp, främling, sade Dick med bestämdhet, den kärlek jag hyser för en gammal mor der hemma i Kentucky, tillåter mig ej alt höra er tala hårdt till någon af! hennes kön under mitt tak, rätt så i vildmarken det är; Jag tycker inte om rödskinnen — jag kan inte lida dem för min död, men interen gång en sqvam ) skulle jag tåla att man förtalade härb, Nå så fa mig ska jag icke ha. mig en egen stuga, svarade främligen, och då måtte Jag få säga hvad mig lyster. Det må ni inte tros, sade Dick; ty om ni ) En indiansk hustru,