Aftonbladet – 15 december 1855, sida 2

Article Image
JUL LITTERATUR. Svea. Folkkalender för 1856. — Denna kalender häfdar äfven i år sitt gamla goda rykte och går i spetsen för julkalendrarne. Bland nyttiga uppgifter och underrättelser hvarmed kalendern är försedd märker man såsom en nyhet Underrättelser för telegrafkorrespondensen jemte telegraftaxa och karta öfver Sverges telegraflinier. Bland poemer finner man: Vid det förflutna årets grafn, af Orvar Odd i hans vanliga käcka manår; Birger Jarl, C. G. Strandbergs prisbelönta stycke; JE 1024, Thor, Sann saga af Th. S. (om en soldat vid Sörmlands regemente, tjenstgörande från 1788 till sin död 1854); tvenne poemer vid Atterboms graf, af A. A. Afzelius och B. E. Malmström. Onkel Adam har bidragit med trenne skizzer, af hvilka den ena En brudfärd på sjön är lämpad till en lithografi efter Tidemands och Gudes bekanta tafla. Till en annan skizz Ruinerna i Hagaparken, af Crusenstolpe har hr Wahlbom lemnat ett alldeles utmärkt träsnitt. Bland instruktiva uppsatser märker man en om Polhem och hans verk, af Carln, samt en om Sverge på Pariserexpositionen af G. Scheutz. — En Kristens Hvila eller betraktelser, Böner och Sånger iensamheten af T. S. Reade. Försvenskad från sjuttonde upplagan af författaren till En Tjenares Bok. Upsala 1555. C. Wasmuth. Författaren framställer här till en början huru en kristens hvila består i umgänget me Herren och Frälsaren, och huru nödigt för det kristliga lifvet ett periodiskt tillbakadragande ur verldsbekymren är, hvilket dock ej får utesluta en jemn verksamhet i sanningens och kärlekens tjenst. Så följa betraktelser öfver åtskilliga kristliga ämnen, hållna i en mera asketisk än dogmatisk ton, bland hvilka de öfver tvenne allmänna villfarelser, orsaken till irrläror samt om namnkristna, synts oss företrädesvis värda uppmärksamhet. Öfversättningen är vårdad; äfven versens behandling ganska lyckad. — Fyrväplingen, Vers och Prosa af Fredrika Bremer; Thekla Knös, Louise Miller och David Muller. Upsala, Wasmuth. Efter denna titel väntar sig läsaren att enligt gammalt bruk ytterligare få erfara hvilka stycken äro af mll Bremer, hvilka af ml Knös o. s. v., men denna väntan blir ouppfylld. Måhända har man velat pröfva den läsandes skarpsinnighetsförmåga att på egen hand af stilen utfinna namnet. I sådant fall bekänna vi öppenhjertigt, att förutsättningen icke på oss gjort fullständig verkan. Emellertid har äfven af oss igenkänts den konsterfarna hand, som tecknat t. ex. de båda Fönsterbilderna, ett par skizzer, der hufvudets och hjertats interiörer så sannt, så läckert målats af henne, hvilken sjelf, som Biirger uttrycker sig, så fullkomligt har das Herz wie den Kopf auf der richtigen Stellen. Ej heller våga vi hos mll Knös, hr Miiller eller fru Möller förutsätta denna vidtomfattande eruditien, för hvilken Simon Stylitess — med hvilken Kierkegaard, den danske siaren, träffande förliknas — är lika litet främmande som Linn. Med ett yttrande af den sistnämnde Guds skugga genomvandrar naturen slutar den frappanta och verkligt storartade upplösningen i den första skizzen. Den svenske siarens yttrande är så skönt att vi ej kunna neka oss nöjet att här anföra detsamma i dess helhet: sHäpnande skådade jag, väckt, en skymt af den evige, store, allvetande, allsmäktige Guden. Jag har läst några af hans spår i de skapade tingen, der i allt, äfven i det allra ringaste, förråder sig en sådan makt, en sådan vishet, en sådan outforskelig fullkomlighet ! ) o— Hemmets Bok för Barn af alla ålärar. fversättning från engelskan af Thekla Knös. Upsela Wesmuth. ) Deum sempiternum, iramentum, omniseium, omnipotentem expergefactus a terge tramsenntem vidi et obstupui. Legi aliquot Ejus vestigia per ereata rerum, in quibus emnibus, etiam in minimis ut fere nullis que vis! quaata sapientia! quam inextrieabilis perfectio! Linnesus,

15 december 1855, sida 2

Thumbnail