han i öfrigt visserligen anser Svenska Tidningen hafva varit fullt befogad att tillrättavisa, till den kraft och verkan saken i afseende på det hela kan medföra. ev ess I förgår qväll kl. 11 inkom å polisvaktkontoret vid Myntgatan en åkaredräng, medförande en ung bättre klädd mansperson, hvars uppförande tillkännaaf att han förtärt starka drycker och hvilken efier vängens uppgift icke kunde förmås erlägga betalning för 5 timmars körning. Nämnde person, som för tillfället blef inhyst å ett hotell för resande, upphemtades i går på morgonen till polisförhör. Inställd till förhör uppgaf han sig vara studeranden vid Upsala akademi Gustaf Axel Björkman. Han hade rest hit endast för att muntra sig några dagar och medförde derföre intet pass. Under förhöret uppförde sig Björkman mycket trotsigt och utfori svordomar. Han påstod sig vara mycket het till lynnet och lade stor vigt derpå att han vore student, hvilketsednare yttrande gaf hr underståthållaren anledning att anmärka, att Björkmans beteende ingalunda vore värdigt den aktade studerande ungdomen i Upsala. Björkman dömdes att böta för fylleri och oljud å gata 5 rdr bko, samt blef, då hanicke hade penningar att betala böterna och fortfor att uppföra sig oskickligt, insatt i häkte, för att med 6 dygns fängelse vid vatten och bröd aftjena böterna. I dag hafva emel-. lertid böterna blifvit erlagda och Björkman satt på fri fot. — KL. !7, 11 i går afton var eldsvåda nära attutbryta i huset n:o 9 i Jacobsgränd. Genom i tjenst hos traktören Andersson varande pigan Johanssons vårdslöshet vid upptändande af eld uti kakelugnen, antändes sängkläderna i en säng, af hvilka större delen jemte å väggen hängande gångkläder uppbrunno. Genom hastigt tillkommen hjelp släcktes elden. Pigan Johansson dömdes i dag för vårdslöst umgående med eld böta 3 rdr 16 skö bko. — Polisen har återigen lyckats inom kort tid upptäcka en djerf stöld och tillrättaskaffa det stulna. Skepparen Carl Andersson från Strengnäs och skepparen Johan Eriksson från Westerås blefvo i går qväll på vägen mellan Fittja och Södertelje bestulna å en större penningesumma. I natt anmäldes stölden å polisvaktkontoret, och redan i dag på morgonen lyckades det polisöfverkonstapeln Muhr att uti huset N:o 21 vid Tjärhofsgatan gripa tjufren, som innehade 514 rdr 28 sk. bko. Vidare i morgon. — Med timmermannen Andersson, häktad och tilltalad för stöld af kopparplåtar ur källaren under kongl. slottet, fortsattes i går pölisförhör. -Brandmästaren vid kongl slottet hade låtit inkalla vittnen, hvilka styrkte angifvelsen mot Andersson. Ett af vittnena hade tydligen sett att Andersson haft plåtarne under skinnförklädet. Målet remitterades till rådhusrätten, och Anderssons förnyade begäran att komma på fri fot afslogs. — Nämndemannen Anders Andersson från Lerbäck i Örebro län, 70 år gammal, har äflidit utaf koölos. Såväl för detta som öfriga i dag förekomne mål kan ej utförligare redogöras förr än i morgen. En egendomsherre söm mördas af sina underlydande, (Slut från måndagsbl.) Carlsson åter, som redan vid början af Petterssons misshandling mot Jxdren blifvit förskräckt och afstått från sin föresats att deltaga i våldet, hade gömt sig bakom några buskar och en stund hört Jadrens jemmerrop, men sprang derpå oförtöfvadt till Skomakaretorp, bultade på ett fönster, bad att få tala med Ersson och sade sig hafra något roligt att meddela. Ersson giek ut och talade med Carlsson, fiek af honom veta att Jedren blifvit slagen, och bjöd Carlsson in i stugan, der Ersson, vid ytterligare tal om händelsen, visade sig mycket glad och bans hustru, på Erssons tillsägelse, kokade kaffe och lemnade Carlsson, jemte annan undfägnad. När Carlsson under förtärandet häraf lät förstå, att äfven han skulle deltagit i slagen mot Jedren, frågade Ersson: Du slog väl icke ihjel honom heller ? Hvartill Carlsson svarade, ja, det vet jag bäst sjelf, genom hvilket yttrande han ville göra troligt, att han afhändt Jedrin lifvet, och derigenom bereda sig vedergällning af Ersson. När drängen, som åtföljt Jadren och sprungit fram till Näringsberg efter hjelp, återkom med tillkallade biträden till grinden, befanns schäsen kullstjelpt vid sidan af vägen öfver Jedröns lik, som mycket blodigt låg framstupadt i diket, med ansigtet på en kullrig sten. Jedrån, som vid sin död var fyratiotre år gammal, med stor och stark kroppsbyggnad, befanns vid obduktion hafva hufvudskålen krossad i flera riktningar, jemte åtskilliga yttre sår å hufvudet samt blånader på högra armen och handlofven. Läkare har intygat, att Jadren ljutit döden i följd af den honom i lifstiden genom yttre våld tillfogade hufvudskada, hvilken varit af en oevilkorligt dödande beskaffenhet; och Pettersson, hvilken blott vid första tillfrågan, morgonen den 1 Augusti, förnekat sin brottslighet, har sedermera förklarat sig ej vilja bestrida, att han tillfogat Jxedrin berörde skada, icke blott i bakre delen af hufvudet, utan äfven när Jadrån vände sig om till sjelfförsvar, möjligen ett par anmärkta sår i pannan ooh vid venstra tinningen. Carlsson erkände utan omsvep sin delaktighet i brottet, men Ersson deremot gaf i det längsta undvikande och vrängda svar på frågor om händelsen, samt kunde först gerom förnyade vistelser i mörk cell förmås att inför Stockholms häradsrätt, derransakningen skedde, fullt erkänna sin brottslighet; likväl aldrig sitt uppsåt, att lifvet skulle afhändas Jae drån, ty de yttranden han haft, utmärkande dylik sigt, hade, enligt hans försäkran, varit meningslösa. Svea kofrätt har den 1 Mars 1854 dömt Anderx Gustaf Petterson, för mord å husbonde, samt Magnus Ersson, för det han bjudit och rådt Pettersson till missgerningen så, att den derigenom skett, att halshuggas, men Anders Magnus Carlsson, för hvad honom i målet till last låg, att under sex månader hållas till arbete å fästning. Öfver detta utslag, som har blifvit Kongl. Maj:ts pröfning i underdånighet hemstäldt, anförde dessutom åklagaren i målet underdåniga besvär i hvad angiek Anders Magnus Carlsson, under yrkande, att äfven han måtte anses skyldig till dödsstraff. Anders Gustaf Pettersson och Magnus Ersson sökte att, af nåd, varda från dödsstraffet förskenade. Kongl. Maj:t pröfvade hofrättens utslag i hvad det angiek Anders Gustaf Pettersson och Magnus Ersson vara lagligen grundadt; hvaremot, enär vidkommande Anders Magnus Carsson, denne enligt hvad handlingarne utvisade, ieke allenast på förhand förklarat sig villig att i det tillämnade våldet emot Jedren deltaga och i sådant ändamål åtföjt Anders Gustaf Pettersson till det ställe, der våldet föröfvades, samt vid förberedelserna dervid biträdt, utan äfven tillika med Anders Gustaf Pettersson legat i försåt och varit vid gerningens begående tillstädes, Kongl. Maj:t funnit, att Anders Magnus Carlsson måsto anses häfvå till gerningen så hulpit, att den derigenom inträffat; hvarföre Kongl. Maj:t med ändring af kofrättens utslag i denna del, jemlikt 12 kap. 14 och 61 kap. 1 4 missgerningsbalken samt förordningen d. 16 Juni 1841, dömt Anders Magnus Carlsson att, för hvad honom i målet till last låg, mista lifvet gemor halshuggning; och hade Kongl. Maj:t icke funnit anledning att Anders Gustaf Pettersson någon nåd förunna; men med afseende å förekomne omständigheteter af nåd förskonat Magnus Krssonp och Anders Magnus Carlsson från dödsstraffet samt tillåtit att de i stället finge umgälla sitt brot, hvar för sig, med tjugoåtta dagars fängelse vid vatten och bröd, uppenbar kyrkopligt samt arbete å fäst ning, Magnus Ersson under sin återstående lifstid