Aftonbladet – 13 december 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 13 Dec. Utrikes Korrespondensartikel. (Från Aftorbladets korrespondent.) Frankfert d. 30 Nov. 1855. Historien om depescherna och brefven, som i hemlighet blifvit kopierade oeh sålda af hrr Gerlachs och Niebuhrs kammartjenare uti Potsdam, utvecklar sig allt mer, och hvarje dag bringar nya detaljer, som äro särdeles kärkämna ämnen för den maliciösa nyfikenheten i salongerna. både i Berlin och Frankfurt. Jag meddelar några, som utan tvifvel skola förekomma Aftonbladets läsare mycket uppbyggliga. Då prinsen af Preussen befann sig i Westfalen, skiekade redaktören af en välbekant landsortstidning, M. L..., mycket ordentliga och detaljerade rapporter om allt prinsens görande och låtande, hvilken, såsom man vet, af Rysslands fanatiska anhängare vid preussiska hofvet icke på långt när betraktas såsom renhårig ryssvän. Kort tid derefter begaf sig prinsen sjelf till Petersburg. En dag erhöll han ett anonymt bref, tillika med en kopia af en bland de rapporter, som M. L... hade skickat till hr v. Gerlach. Man gissar lätt, att detta skett genom den kopierande kammartjenaren. Medan konungen af Preumen förlidet år vistades i Minchen under industriexpositionen i denna stad, utbredde sig ett besynnerligt rykte. Det sades att man hade sett höga a vid preussiska hofvet på en grisettal! Numera vet man, att det varit hrr Gerlaehs och Niebuhrs kammartjenare, desamma som sedermera förvärfvat sig europeiskt rykte, hvilka hade påklädt sig sina herrars kläder samt till och med deras ordensdekorationer, för att sålunda utstyrda bevista en bal och der dansa med damer af mindre väl renommeradt slag. Den halfofficiella Preuss. Corresp. har ändtligen tagit till ordet i denna sak. Men den har nöjt sig att säga, att de papper, hvarom är fråga, icke varit depescher, utan af alldeles privat natur. Några personer vilja deraf sluta, att oaktadt allt det väsen som gjorts af denna affär don dock ioke skall dragås inför domstol. Man bör äfven akta sig för att sätta tro till de rykten om en ministårförändring, som i anledning af denna sak kommit i omlopp. Dei allmänna opinionen är ieke nog mogen, nog utvecklad i Preusson, att dylika upptäckter skulle kunna åstadkomma annat än rykten, som mer eller mindre lifligt diskuteras man och man emellan eller inom trängre politiska kretsar. Opinionen inverkar icke det ringaste på affärernas gång. Tidningarne våga några lätta hänsyftningar, de talrika officiöst korrespondenterna komma med sina versioner för att blanda bort sakon och göra allmänna opinionen yr i mössans, och dermed är saken expedierad. Jag öfvergår till några andra saker. Ni känner redan gemom tidningarne kenungens af Preussen trontal. Det har endast någon betydelse gerom den strof, som handlar om den yttre politiken. Den är om möjligt ännu mera ueutral, än motsvarande strof i förlidet årg trontal. Det offieiella Preussen tänker alls icke på att frånträda sin neutrala ställning. Hvad som i motsatt anda skrifves från Paris, alldeles oriktigt. I afssende på de inreangelägenheterna vidrörer trontalet den dyra tiden och betecknar upprätthållandet af principerna om fri handel industfi såsöm det säkraste medel att mildra och afhjelpa svårigheterna. Rörande författningsrevisionen och vallagen iskttager trontalet fullkomlig tystnad, hvaraf några tamå preussiska blad (epitetet är nästan öfverflödigt, ty något vildts blad finnes icke i Preussen) vilja draga den slutsatsen, att regeringen ansett den förlidet är verkställda revisionen tillräcklig, och att den så mångfaldigt stympade oeh marterade preussiska konstitutionen ändtligen kan anses färdig och afslutad. Andra dömma anrorlunda och hänvisa derpå, att konungen kallät kamrarne lanckdag, ehuru de sednaste kamrarne med 261 röster med 136 förkastade detta ord såsom gemensam beflämning för båda kamrarne. Denna i strid mot författhingen stående anticipation gäller för ett dåligt tecken, och man ser deri redan brodden till en ny vallag, grundad på ståndsprincipen, som skulle utplåna de södnäate årens långsamma och mödosamma utveckling, och föra Preussen tillbaka till den ståndpunkt, på hvilken det stod 1847 och hvilken endast kömvenerar junkerpartiet. Mycket roligt är det att se de preussiska tidningarnes förlägenhet, hvilka icke mera våga säga kamrär och icke vilja säga lahdtDe uttömma alla synonymer 1 ordboTandsrepresentation, session, husen o. Jag vill emelleitid iske gå eifBerliner