Aftonbladet – 12 december 1855, sida 2

oe a nns och säkert än skall lidas — — — — Tjer På sista sidan.af brefvet hade min, väntecknat: den 29 Augusti 18 kl. 5 på, morgonen Femton stegs afstånd, fem. skott. t högra armen sårady afsköt jag det sista. Robert. föll, träffad i sjelfva, hjertat, . Ett enda ord.. Det var Amelie. Han öppnade, mig sina armar; ännu.en gång uppklarnade hans blick. Hastigt förde han. min blodbesudlade hand till sina läppar. Så slocknade åter blicken, Ännu ett oredigt ljud, och allt var slut. — Fre år hafva i dag.sedan dess förflutit. obert hvilar på. W. kyrkogård. Ingen anklagelsenhar, hotat. mördarens skuldbelastade hufvud. Och äfven han anklagar ingen. Klockan.-slog sex i rådstugutornet då jag slutade läsningen. af det otydligt skrifna och af ålder -gulnade brefvet...; ag erinrade mig nu att jag samma afton lofrat infinna mig hos hr M.. som, bodde eudast en half. mil utomstaden, och jag gissade att jag der skulle möta Amelie, hvilken, sedan-hon för ett år tillbaka blifvit era, nyligen återflyttat. till .denna trakt, och med hvilken jag. under .de sista veckorna ofta: sammanträffat. Y i bade svart blifvit vänner. Någonting, troligtvis.min vänskap för G. och kanske. äfven min befattning med hans bo, måtte hafva låtit. henne ana att jag, äfven långt innan upptäckten af det nysslästa brefvet, gissat till eller haft någon kännedom om förhållandet. emellan Robert; och henne. Aldrig hade ännu hans namn kommit öfver våra läppar, men af. månget uttryck hade jag slutat dertill, att han varit varmt och innerligt älskad, och att denna kärlek ännu var långt ifrån förbleknad. Jag fann henne nu, under det, den öfriga delen af sällskapet svärmade omkring trädgården, sittande helt--ensam i sölongen fravaför sk uppslaget, gammal