Aftonbladet – 10 december 1855, sida 1

HVARDAGSHÄNDELSER;) berättade af CARL SEB. RICHARDSSOY. 2, En Felkiskollärare. Hön har rätt att så se saken. Det gör mig ondt att tänka derpå, men det måste så förekomima henne. Och dock — är välsträfvandet efter kunskaper och ljus någonting för sig sjelft af så underordnadt värde, att det bör anses helt och hållet förfeladt och bortkastadt om man ej kan använda detatt dermed köpa sig ett brödstycke i verlden? Nej, så är det icke. Jag önskade endast, äfven såsom folkskollärare, att jag hade inhemtat något mer än hvad jag verkligen lärt, som dock i sig sjelft är ganska ringa. Som embetsman hade jag kanske saknat det mindre. 1 bullret och hvimlet af verldsbestyren, och under syssclsättningen med mångartade och främmande ämnen råka skolstudierna dock snart nog i förgätenhet. Här, i ensamhet och stillhet, omgifven af natur och vexahde utigdom, skall jag ega tillfälle och anledning att dagligen oäla och rikta rina kunskaper. Och om de förmå i någon ringa mån vidga min bl.ck öfver lifvet och Töra rig och dem, jag vill söka vägleda, nägra steg närmare till all sannings klara källa, då kunna de ju ändock icke kallas något sådant der dödt kapital, för hvilket menniskorna äro så rädda. Jag tror icke, att din mor skall missförstå dig, Gustaf! Hön vill alltför sannt och innerhgt ditt väl, för att Hön icke skulle se klarare än andra i allt som rör dig; Jag tror det icke heller. Och det äricke någon känsla, liknande frukt, som hittills A. B. n:ris 283—288.