Aftonbladet – 8 december 1855, sida 2

bildning som öfvergår allmogens, bör han så mycket som möjligt i seder och lefnadssätt närma sig denna. Blott sålunda kan bonden, med sitt inrotade misstroende till herremännen, göra sig förtrolig med honom och genom honom så småningom med den bildning hvilken han är kallad att sprida omkring sig. Ser du, Maria, det der lilla huset der borta på kullen, snedt öfver ån, till hvilket vi så mången afton vandrat. Snart är byggnaden färdig, Endast taket och fönsterna fattas ännu. Huru mången gång har jag icke drömt mig der, än sittande i lärosalen, väckande och lifvande de ungas håg för kunskap och dygd, än vandrande omkring i skogen, som ligger straxt bakom byggningen, eller i den lilla trädgården kärleksfullt vårdande och ansande blommor och träd. Afven detta är ett uppfostrareverk. Och äfven derom gäller, likasom om hvarje sådant, att man lär sjelf och förädlas och känner sig lyckligare ju mer man arbetar på andras förbättring. Och om allt detta, Gustaf, har du aldrig talat ett ord till mig eller till någon i ditt hem, — Säg ändock, Gustaf, — hvarföre icke det 2 Det var derför, Maria, att jag behöfde vara säker på mig sjelf, att om jag en gång beslutade mig för detta val, jag icke af någanting skulle göras vacklande deri. Tro icke, att hvad som kunde afskräcka mig derifrån var det i verldens ögon ringa och obetydliga i det kall jag valde. I sig sjelft kan det vara lika gagnrikt, lika välsignelserikt för en framtid, som månget embete med en grann och prunkande titel, hvars innehafyare går klädd i guld från hjessan tillfotabjellet. Lyssnade jag någon gång till högmodsdjefvulen, icke var det då derom han talade. Men att,sedan jag i våras icke kunde absolvera min examen, jag mu för alltid skulle vända högskolan ryg