Aftonbladet – 8 december 1855, sida 2

a andra sidan en itorklarlig anledning tul den oålighet som visat sig vid allt som kunnat skymma tilliten till vederbörandes vilja att begagna tillfället, då det infinner sig. -n RR — Så att det der Östgötabrefvet i Svenska Tidningen för ett par dagar sedan, som utpekade en enskild man såsom författare till några ryssfientliga artiklar i Östgötha-Correspondenten och sökte göra troligt att denna ryssfientlighet endast var låtsad, i grunden döljande författarens genom slägtskapsförbinser samt eljest per fas (på hederlig väg) eller per nefas (på vanhederlig väg) upp: komna ryska sympatier, — så att allt detta endast var ett litet oskyldigt skämt, tillkommet endast för att lära herrar liberale huru det smakar att beskyllas för ryska sympatier! Så förklarar, efteråt, Svenska Tidningen saken. När hon emellanåt råkar att i stridens hetta förlöpa sig på enskildheternas eller skandalens område och tillåta sig någon skadalsam anspelning F) — Sv. T:s eget uttryck i går afton — då blir bladet i fast så gudsnådligt, och undrar hur någon kunnat taga saken så allvarsamt. Då var det ju blott ett oskyldigt gyckel, en löjlighet framkastad på skämt, hvars fina och delikata qvickhet endast af den hon träffade ej blifvit tillbörligen uppskattad! Detta sätt att gå till väga är gammalt hos Svenska Tidningen och torde vara ett arf efter en viss afliden professor, som Svenska Tindningen allt för väl kände i sina dagar, och som vid några tillfällen på nog lösa anledningar beskyllde menniskor för tjufnad, hvarföre han också en gång ganska riktigt blef dömd att göra en bonde afbön. Det var den löjligaste dom jag någonsin hört talas om, utbrast mannen med sin kända jovialitet; skall jag göra bondkanaljen afböni, jag, som icke stulit en knappnåls värde från honom? Det må väl inte vara något ondt i att kalla en menniska för tjufstryker, skulle jag tro; det var en förb-t dum dom, det säger jag, och nog hade rådsturätten kunnat hitta på något annat. Den der parallelismen, som Svenska Tidningen nu gjort upp, mellan Östgötha-Correspondentens insändare och regeringen, är ej illa påhittad, men det är skada att jemförelsen ej håller streck. Vi uppmana Svenska Tidningen att omläsa vår artikel för den 26 November. Här är således bäst att alldeles lemna regeringen utom räkningen. Vi skola deremot se oss om efter någon annan jemförelsepunkt, och finna dervid ingen lämpligare än Svenska Tidningen sjelf. Svenska Tidningen har nemligen en insändare, hvars outtröttliga och omisskänliga penia talar volymer både i början och slutet af tidningen, och som väl förtjenar att kallas presidenten bland Svenska Tidningens insändaren. Nå väl, denne insändarepresident svärmar för Ryssland, håller långa loftal öfver 1812 ärs politik och 1853 års politik, hvilka han i sin gammalmodiga öppenhjertighet sätter i det obstridligaste sammanhang; han säger helt oförtäckt att Rysslands beskydd är bättre, eller åtminstone fullt ut lika så godt som Englands; han försäkrar att vi ej hafva minsta anledning att ondgöra oss mot Ryssland, som är den säkra ankargrunden för upprätthållandet af konservatismen, prohibitionen, ståndsskilnaden, prelatväsendet, med ett ord allt hvad denne insändarepresident finner dugligt och beundransvärdt 1 den gamla svenska statsbyggnaden, och han lofvar oss helt öppenhjertigt ett kok stryk (il ny aurait que des coups å gagner) om vi skulle bryta vår neutralitet och förklara oss för vestmakterna. Nå väl, säga vi, om nu denna primus inter pares bland Svenska Tidningens insändare, för att uppnå sina ändamål, toge sig före att under skenet af skrymtaktiga sympatier för vestmakterna arbeta derhän, att en allians med dem skulle blifva omöjlig, då skulle vi ej tveka att öfver sådana slags bearbetningar, i den händelse de skulle hafva någon framgång, uttala förräderiets dom. Men att han nu, öppet och hederligt, efter bästa förmåga fnaskar litet till Rysslands fromma, derföre hafva vi en långt oskyldigare och på samma gång långt anspråkslösare benämning. ) I morgonupplagan för i dag förekommer en annan läsart, som lyder: skämtsam anspelning. ———— mm TP Wo Kamnmmnnsceen har i dan hållt lönn