Aftonbladet – 8 december 1855, sida 1

HVARDAGSHÄNDELSER;) berättade af CARL SEB. RICHARDSSON, 2. En Folkskollärare. Nej, låt oss tala om då. Jag var då såsom nu en Ne student, som hvarken egde rikedomar eller höghet eller glans att bjuda dig eller någonting alls, åtminstone icke något sådant, som i verldens ögon anses innebära någon säkerhet eller borgen för framtida lycka. Icke ens det nödvändigaste kunde jag tillförsäkra dig, Maria, såsom min maka — ett hus och ett hem och ett uppehälle, om ock aldrig så torftigt. Och ändock vågade jag bedja dig om att binda ditt öde vid mitt. Det var derföre, att utom min kärlek jag ännu egde en skatt, som i en ynglings hand väger mer än alla jordens rikedomar. Det var hoppet om en framtid, den jag drömde mig så ljus, så rik, så herrlig. Hur kände jag mig icke stolt öfver att sjelf få skapa mig denna framtid! och vid tanken på att en gång få dela den med dig, hvilken kraft kände jag eke hos mig att öfvervinna alla hinder som kunde vilja ställa sig i min väg! Der du var målet, Maria, der måste striden och uppoffringarne blifva en lek, full af det ljufvaste nöje. Jag var ännu för oerfaren för att icke tänka att om en man med allvar och trohet och nit offrade det bästa af sina dagar och sina krafter åt en nyttig sysselsättning — hvilken lefnadsbana han än måtte välja, äfven om han egnade sig åt det allmännas tjenst — denna mining borde bereda honom hvad dagakarlens och handtverkarens arbete gifver dessa, ett dagligt, om äfven tarfligt bröd, tillräckligt för honom och dem ) Se A. B, n:o 285—287.