Aftonbladet – 7 december 1855, sida 3

kyrkoherden Ekdahl, assistenten Abrahamsson m. fl, Kamreraren Sahlen vidgick att drängen haft sin ingplats uti f. d. orangeribyggnaden. Golfvet hade srligen varit obetäckt på flere ställen, hvil.:et härledde sig deraf att detsamma blifvit uppbruxt framför kakelugnen som skulle sättas om. Så drängen insjuknat hade Sahlen skickat bud på husläkare doktor Melander, hvilken föreskrifvit ikamenter, men sedan sjukdomen mer och mer vårats, hade drängen blifvit forslad till sjukhuset. uhled påstod att han icke, såsom den sjuke familjen pgifvit, uppburit hyra å 24 sk. bko i veckan för s, utan hade såväl Svensson och dess hustru som yra barnen af misskund fått bo i lägenheten. Till början hade hustru Svensson ved med sig, och då on tog slut, så hade kamrerarens fru låtit elda venne björkvedsbrasor. Doktor Melander hade föreskrifvit medikamenter, som af Sahlen skulle blifvit 2mtade å apoteket. Derefter hade doktor Melander, sedan han flere dågar i orangeribyggnaden best Svensson; skrifvit ett förord att de skulle blifva intagna å serafimerlasarettet, men sådant hade afslagits. Doktor Melander berättade, att då han besökt dränCarlsson, hade han utan att derom af Sahlen fva erhållit någon underrättelse, observerat att i summa rum som drängen låg ytterligare en främmande person sjuk. Han hade genast förmärkt att man:en hade kolera, hvarefter risvatten och någon medicin blifvit ordinerad. Huruvida Svensson erhållit öreskrifna medikamenterna kunde hr Melander upplysa. Tillfrågad hvarföre doktorn icke genast gjorde anmälan om att den insjuknade personen blef Iyttad från ett osundt uthus till sjukhus, svarade hr Melander: hän hörde ej till min praktik, han var i Sahlens tjenst, och jag hade fere patienter att nöta Drängen Carlsson ihade till en början haft 3ustrisk feber, men på 2:dra dygnet hade den öfversätt till kolera, hvarefter drängen afsändts till sjukhus, men Svensson legat qvar. Hr doktorn hade trott att åt Svensson och dess familj endast Bbehöft en sköterska, och derom hade han äfven vändt sig till fröken CederscHöld; men sedan alla fyra barnen äfvensom hustrun insjuknat och ingen sköterska erhållits, hade hr doktorn tisdagsmorgonen d. 27 Nov. framställt .enahanda önskan hos hr kyrkoherden Wallin, genom hvilkens anmälan om förhållandet de ännu vid lif varande affördes till sjukhus. Hr polismästaren Ekströmer fästade hr doktorns uppmärksamhet på det besynnerliga uti förfarandet att Svensson blifvit af hr doktorn hänvisad till seråfimerlasarettet, då det icke kunde vara hr doktörn såsom praktiserande läkare i hufvudstaden obekant, att kolerasjuka icke på en månads tid mera mottagits derstädes utan endast å provisoriska sjukhusen. Endast efter en skriftlig anmälan å allmänna sundhetsbyrån hade de sjuka genast blifvit forslade till sjukhuset. Härpå genmälde hr doktorn: Svensson var ej skrifven här i staden och derföre ansåg jag det ej värdt att göra någon anmälan. Att hafva till såväl drängen som Svenssöns familj lemnåt en mängd nu förevisade andliga skrifter erkände hr doktorn. Hr doktor Grähs företrädde nu och begärde att få till dagens protokoll göra följande anförande: Sedan hr kyrkoherden Wallins anmälan ankommit till allmänna sundhetsbyrån, hade assistenten Abrahamsson genast begifvit sig till stället för att foga anstalt om de insjuknades flyttande till sjukhuset. Sedan hr doktorn blifvit underrättad om beskaffenheten af det näste hvarest de sjuka uslingarne lågo, hade han begifvit sig sjelf dit, och funnit taket vara enahanda som på en uthusbyggnad: dörren som ej var försedd med lås var så gisten att å densamma befanns fingersbreda springor, jordgolfvet lägre än yttermarken och endast till en del brädbelagdt. Hr doktorn hade genast skriftligen begärt doktor Melanders förklaring och äfven erhållit en sådan, men densamma hvilken öfverlemnatsjtill sundhetsnämnden var nu icke bifogad handlingarne. Hr kyrkoherden Ekdahl instämde till alla delar uti hr doktör Grähs skildring af bostadens beskåffenhet, ty han hade på: underrättelse om förhållandet genast skyndat till stället öch närvarit vid de sjukes afforslande till sjukhuset. Häri instämde assistenten Abrahamsson äfven, tilläggande att, då han jemte doktor Näsberg inträdt i lägenheten, hade de mötts af den bedröfligaste anblick. Uti en håla, hvarest temperaturen var lika låg som utanföre på den snöbetäckta gatan, hade på trasor legat — mamien Svensson jemte hustrun, båda i kramp, och dervid hustrun redan var nästan svartblå. De fyra barnen häde legat bredvid, och af dem voro 2:ne redan döda och de 2:ne ändra utmerglade barnen svårt insjuknade. På golfvet hade stått en kopparflaska med kallt risvatten. Ingen hade sett efter dem; hr Abrahamsson hade då från Sabbatsberg hemtat sjukbårar och låtit forsla de ännu vid lif varande till sjukhuset. — I afvaktan på mäkarne Svenssons tillfrisknande anstår målet. h — Med afseende på en föregående notis i Aftonbladet att sjötullsvaktmästaren Abrahamsson blifvit bötfälld för s. k. förköp åf matvaror m. m., har redaktionen erhållit den upplysning. att det åtalade förköpet icke gällt matvaror, utan så kallade bandstakar, samt att den tilltalade frivilligt erlagt de derför stadgade böterna utan att han i poliskammaren inställdes, OR Huruledes det kan blifva olycksbringande att träffa på sin ovän, då man är beväpnad med en laddad bössa. Inhysesmannen Holjer Erlandsson i Appelås, välfrejdad, känd såsom nykter, stilla och fredlig till lynnet, bodde jemte sin hustru i den stuga hennes moder hade sig upplåten på sin andra mågs bonden Ola Anderssons hemman i Appelås, inom Östra härad i Blekinge. Olof Andersson hade till svärmodern utfästat undantagsförmåner af hemmanet i foder och bete för hennes fårkreatur, hvilka förmåner Holjer, enligt särskildt aftal skulle i Svärmoderns ställe begagna. I afseende derå uppkom misshällighet emellan de begge svågrarne.: Under vintern i början af sistlidne år voro de stundom i träta angående undantagsförmånerna; vid ett sådant tillfälle, då de emot hvarandra äfveå utbröto i smädeord, yttrade Ola Andersson, att han vore sinnad att påfordra Holjers vräkning från hemmanet. Vid ett tillfälle i April månad -hade ;Ola Andersson, som bestridde Holjers rätt till bete för fårkreatur å hemmanet, hotat att ihjelskjuta fåren om de utsläpptes å bete derstädes; Holjer, förbittrad häröfver, svarade, att om Ola sköte fåren, skulle Holjer skjuta Ola. Enligt svärmoderns berättelse, hade Ola Andersson den 20 April, under besök i hennes stuga i Holjer Erlandssons frånvaro, upprepat sin hotelse att ihjelskjuta fåren, dervid Ola äfven skulle tillagt höotelsen, att han, såsom orden fallit, skulle lefva med Holjer så länge en bloddroppa funnes i honom. Holjer härom underrättad, klagade deröfver för en af grannarne, till hvilken han äfven förmiddagen näst påföljde dag, den 21 April, uttalade sitt bekymmer, att hän vore nödsakad förskaffa sig: en egen jordbit, emedan, han icke kunde vidare sammaänlefva med svågern la Andersson; Sistnämnde dag, omkring klockan fyra eftermiddagen, tog Holjer Erlandsson sin bössa och begåf sig bört från den af honom bebodda undantagsstugan och gick Hed åt det till herimdnet med byvägen. Ola Andersson var jemte sitt husfolk samma eftermiddag sysselsatt med göromål ute på egorna; sjelf förehade han lagning af hägnaden för gärdet åt den sida, der byvägen framgår. Den af hans drängar, som ensam befann sig i Ola Änderssons närmäste grannskap, hade för något tillfälligt bestyr på en kort stund aflägsnat sig åt annat håll. Derunder hördes ett skott på den trakt, der Ola Andersson: arbetade. Återvändande till detta ställe, som skymdes af omkringväxande buskar, blef drängen varse Ola Andersson liggande död på gärdet, nåra gärdesgården. Ett hagelskott hade träffat hans FR Paren Rå Pre pn BR ARA Ian a AA I AR hörande gärde, som sträcker sig från gården ibredd