Aftonbladet – 6 december 1855, sida 2

ett helt linland i hufvudet. Nå, nå, se icke så-rasande ut, kära Gustaf, som om du ville bitas! Han skämde sannerligen icke bort porträttet. gi Förlofvad, säger du? På den saken skola vi dricka ett glas i afton och många hoppas jag i framtiden vid vår goda väns bord. Ty jag tar för afgjordt att flickan har pengar. Der uppe i Norrland skall det vara f-n så godt om kontanter., a Derom kan Gustaf bäst upplysa dig; men att dömma af F:s skildring, lär det väl just icke ändock vara fallet... Hon är väl slutligen den ifrågavarande sköna, som ömma, giftaslystna älskare bruka uttrycka sig: fatti på gods och gull, men så mycket rikare på dygder och behag., Ja så, är det den slags rikedomen. Den har aldrig stått särdeles högt i pris. Vet du, bror! i sådant fall röstar jag för att du ger henne på båten med alla hennes fullkomligheter. Ja, det gör jag, och. .så tänka nog källarmästarne meå, Och du,kan ge dig hin på att procentarne messa amen dertill i korus. Hvarken du eller jag ha råd att gifta oss af kärlek. Du menar att linodlingen i längden ...n längre hann han icke, vestgöten, innan Gustaf reste sig upp och hastigt sköt undan bordet. . Det såg ut som om han velat säga nägot, och likväl kom icke ett ord öfver de hårdt sammanbitna läpparne. Men de starkt svällda ådrorna, som med sin blå färg stucko af mot den bleka pannan, och, den mörka blicken ur de eljest glada och strålande ögonen vittnade om att tålamodet hos den anfallne var till sista droppan uttömdt. Ingen af kamraterna hade af vänskap eller grannlagenhet hindrats att fortsätta ett skämt, som med hvarje ögonblick blef mera sårande; men litet hvar hade respekt tör ett. par knytnäfvar, som man visste förut någon gång på ett nog våldsamt sätt gjort slut på en alltför närgången påflugenhet. Samtalet tog en annan vändning, och man sökte att med några Bellmanska sånger fördrifva den förstämning, som utbredt sig öfver sällskapet. Dylika för