Aftonbladet – 6 december 1855, sida 1

det kanske den att icke behöfva lida vid örlusten, af den eha vännen efter den ändra. Ty hvad det än var som förde dem tillsarnmäns under deras jagt efter bifall, efter uppseende och den obestridda värdigheten af fulländade dandys — vänskap var det vanligtvis icke. Och. den rättvisan må man göra dem, . att det Ia de knappt nog ent någonsin sökt inbilla hvarandra. Det var bland ybglingar af denna klass som Gustaf egde sitt vanligaste umgänge. Kastandan, som i allmänhet i ungdomen icke så mycket gör sig gällande, framträder vid universiteterna kanske mindre än annorstädes. En yngling, liflig, med ett fördelaktigt yttre, dvick, alltid glad och alltid färdig att offra sin sista riksdaler för ett nöje eller en dårskap, är en acqvisition som med Höje emottages äfven i ett valdare sällskap än det hyaruti Gustaf efter hand blifvit införd.) Lägg bärtill att han egde en röst, som äfven i Upsala lyckats väcka uppseende, och ett af naturen odt hjerta, hvilket dock aldrig, äfven bland fo mest kalla och egoistiska verldsmenhniskor, belt och hållet upphör att i någon mån göra sig gällande —.. och ni skall icke finna det underligt om Gustaf inom ganska kört tid blef ett af dagens lejon och en gerna sedd gäst äfven i de mest valda kretsar. Hvad egde väl emellertid dessa, som på den fattige koniministersonen, den i en enkel och storartad. natur uppfostrade ynglingen kunde utofya en sådan dragningskraft att han för den flyktiga fröjden, deraf ville bortkasta bin ungdom och hoppet om en oberoende och lycklig framtid? Hade de, mörkt blickände ögonen hos den unga och firade flicka, i hvars följe han sällan saknades, redan kommit honom. tt glömma tyenne ögon blå, som döruppe då Suanden. ar den varliga fjellforsten tröget IC Tingtanstullt blickade endast efter Hohom ?! L hyarje bref han skickade sin Maria försäkrade han, dock. att det var Tas på henne han, ne var det nöjet att hvarannan afton vi Mja i en Moder vals tämla om ur dex ena skönhetens armar i den an