Aftonbladet – 5 december 1855, sida 2

lande fröjderop, utan att han känner sitt bjerta öppna sig för det sprittande lif af hopp och lust och tjusning och glödande värma som bär så rikt strömmar honom till mötes. Och äfven långt bort från sjelfva källan för denna ungdomsglädje, huru förmår den icke ännu genom minnets makt göra sig gällande? Hvem har icke någon gång i lifvet träffat i en eller annan afskild vrå af verlden en gubbe, gammal, skäligen knarrig och framför allt sträng och återhållsam, en sådan der som icke tyckes ega mycket sinne för verlden och dess nöjen och som är alltför gammalmodig för att rätt kunna fatta hvad det är för en himmelsvid skilnad på en behaglig florshufva af punsch eller champagne och ett vanligt simpelt rus af bränvin. Han har kanske sjelf en son som är student; och för ni samtalet på akademien, får ni nog snart höra gubben tala om hvad det nu för tiden kostar att hålla sina barn i Upsala. Det är sannerligen icke med de ljusaste färger han för er skildrar ungdomens sätt att tillbringa sin fid, källarlifvet, bålarne och de oupphörliga sexorna. I sin fver att fördömma hvad verkligen fördömligt ir, synes han vilja beröfva ungdomen all rätt utt vara glad och någon gång i ett muntert ag gifva luft åt sin glädje. Ni är nära att ro att han sjelf aldrig erfarit huru drufvans after i en upprymd krets af vänner och kamater förmå upplyfta sinnet och göra hjertat t, eller att han åtminstone längesedan förvätit det. Men låt honom en enda gång komma vå ämnet om sina egna studentår, och ni skall e huru det matta ögat åter lifvas och den Zrade pannan klarnar vid berättelsen om alla le muntra och öfverdådiga äfventyr hvilka let ännu gör honom ett sådant nöje att minvas. Han tröttnar icke snart att tala derom ch om sina ungdomskamrater, af hvilka nu äkert de flesta redan bortgått. Trogna, älskade