Aftonbladet – 5 december 1855, sida 1

Jo, se frun, båten den ä allt kommen den, fastän den kom inte klockan två den, utan klockan sex, tror jag det var, i stället. Så nog ä den kommen, men si unga herren. ja si han va inte med på den, han, för eljest hade han väl allt varit med nu ban Icke på ångbåten? Och du har alldeles intet hört om honom? Intet bud eller bref? Du frågade väl dock derefter, Anders ? Jo, bref det var det allt. Och det har jag allt här det, om eljest frun vill läsa det. Med dessa ord började Anders rifva i sina fickor och gömmor, till dess slutligen, efter långt letande, en liten tunn biljett framdrogs. den han räckte åt fru B. Modren öppnade brefvet. Ett hastigt moln flög öfver hennes anlete under det hon för sig sjelf genomläste de få raderna. Stillatigande räckte hon brefvet åt de två flickorna. Anders tycktes vänta på någon förklaring. Han satt hela tiden Hed vidöppen mun. Men fru B:s tankar. syntes det, voro nu långt annorstädes. Brefvet var, såsom vi sagt, helt kort och synbarligen skrifvet i stor brådska. Gustaf underrättade sin mor att han haft någon motgång i tentamensväg; huru beskaffad, var icke rätt tydligt uttryckt. Han talade om pröfessorernas oginhet att icke vilja tentera cn, då man just var färdig dertill, om nödvändigheten för honom att dörför dröja ytterligare en eller annan vecka i Upsala. Slutligen lät han förstå, att under sådana omständigheter det icke ens var alldeles afgjordt om hax kunde få examen på våren absolverad. sMen, slutade brefvet, detta är i alla fall h småsåk, då jag likväl ämnade mig bit ner till trakten i höst och med samma gerna Kan fara in till Upsala på fjorton dagar eller något ditåt. Längre tid behöfveås härtill icke, helst hela examen är en formalitet. Brefvet slutade med varma och hjertliga helsningar och en försäkran, att han var otröstlig öfver att icke.